Dan före doppareda´n

Ja då sitter jag här, kvällen innan julafton. Har jobbat hela dagen idag och det var med blandade känslor som jag var där. Glad att jag tagit mig tillbaka till arbetslivet efter bara 3,5 månad efter Lennons död men samtidigt ledsen över att inte vara mammaledig och fira första julen tillsammans med båda mina två barn. Tårarna brände bakom ögonlocken samtidigt som jag var tvungen att göra mina arbetsuppgifter. Jobbade dessutom ensam så jag hade ingen kollega som kunde byta av mig så att jag kunde gå undan en stund och samla kraft. Det gör ganska ont och sliter rätt mycket att behöva bita ihop så.

När jag kom hem somnade jag en timme men sen griljerade vi skinkan, fixade middag och gjorde saffransskorpor. Nu sitter vi och tittar på Bingolottos uppesittarkväll, tänkte att vi skulle bli miljonärer ikväll =)

Har de där välkända "huggen i äggstockarna" och kan väl sätta mitt huvud på att jag får ÄL imorgon på självaste julafton. Går ju inte att inseminera då. Suck dumma dumma kroppaskrälle. Hade väl kunnat producera fram ett ägg för någon dag sedan? Nå väl då får vi väl vänta till januari och det är ju ingen nackdel utan mer en fördel då cykeln blir mer och mer regelbunden och chanserna för att bli gravid blir större. Men det är ändå jobbigt att behöva hoppa över en cykel då man liksom är redo och går och väntar. Får se vad stickan säger i morgon.

Nu har jag i alla fall förberett det mesta inför morgondagen. Utan stress. Det enda vi behöver göra i morgon är att bjuda på hembakat och kaffe till stora dotterns pappa på förmiddagen och sen slänga ihop en janssons frestelse och koka/grilla revbensspjäll lagom till middagen på kvällen. Svärmor och hennes man kommer och firar jul med oss. Det känns bra. Min mamma backade ut i sista sekund fastän vi betalat in tågbiljetten till henne för över 2000 kr. Ledsen och besviken på henne är jag, men inte kan jag göra något åt det. Bara att acceptera att hon inte kan bättre och att hon aldrig kommer att bete sig som en mamma utan att jag kommer att få vara hennes "mamma" resten av livet. Jag är den som räddar henne ekonomiskt gång på gång, jag är den som äger huset hon bor i och jag är den som tröstar henne fastän min son gått bort. Det gör ont men å andra sidan är jag van. Jag har alltid tagit hand om henne. Hon är bara 16 år äldre än mig men ofta känns det som att det är jag som är 16 år äldre än henne.

Men denna julaftonen tänker jag njuta av lugnet, familjen (de som kommer), maten, glöggen, titta på dottern när hon öppnar sina julklappar och bara softa. Älskar julen och tänker inte låta knepiga ägglossningstider eller avsaknad av mamma förstöra den utan njuta av de som finns här och nu.

Passar på att  önska mina läsare en God jul! Må ni få det era hjärtan önskar.