Försöker igen...

(privat bild från REP-center Akademiska sjukhuset)

Då var det dags igen. I måndags satte vi in vårat sista frysta ägg och det såg fint ut. Alla mina ägg har sett fina ut och har befruktats fint med dontorns spermier och delat sig opimalt. Men ändå börjar jag blöda på ruvardag 5 - 13. Det är ju inte så konstigt att man börjar undra vad det är för fel? Detta är vårat sista ägg från frysen. Om detta inte heller vill fästa så måste vi påbörja hormonbehandlingen igen för att kunna plocka ut nya ägg. Helt seriöst så vet jag inte om jag orkar med det. Kanske tar vi en paus över jul och nyår och tar nya friska tag nästa år? Dumt att tänka så kanske? Jag menar jag har ju inte börjat blöda ännu. Men jag börjar kunna detta nu. Insättningen går fint. Börjar få ont i brösten efter bara 4-5 dagar. Efter ca 2 veckor börjar jag  må lite lite illa och blir känslig för lukter. Sen börjar den molande värken i magen och jag springer på toaletten stup i kvarten och kollar om jag börjat blöda. Blir glad varje gång det INTE syns  något på pappret. Sen kommer det. Antingen lite bruna flytningar eller så blir det störtblödning med klart blod på en gång. Det varierar. Besvikelsen som kommer är svår att hantera. Det är även jobbigt att sedan fortsätta så som inget hänt inför familj, arbetskamrater och vänner. Det är inte så att det är hemligt att vi genomgår IVF och längtar efter ett barn men de vet inte exakt när vi sätter in ägg eller när jag då mister det. Vi har valt att inte berätta det för så många (endast de allra allra närmaste vet) just för att frågor så som "Hur är det nu? Är du gravid nu?" blir så jobbiga att svara på. Så vi säger bara att vi genomgår detta nu och säger till om/när det lyckas. Just nu är förhoppningarna inte så stora.


Läser en massa andra bloggar om IVF-resan och gläds med dem som lyckas bli gravida och gråter med dem som upplever samma besvikelse varje månad som mig. Men det är viktigt att kunna följa dessa kvinnor. Jag känner samhörighet fastän de inte ens vet om att jag läser och de vet antagligen inte att jag skriver då och då här i min hemliga blogg heller. Jag är ju inte så aktiv här. Detta beror främst på att det liksom inte händer något. Jag sätter in ett ägg. Jag väntar. Jag börjar blöda. Story of my life. Men jag smyger runt och läser deras och uppskattar dem mycket. Suger in all information och alla livsberättelser.


Nåväl. Nu är jag alltså med embryo igen =) Uppdaterar på min header längst upp om det blir misslyckat igen. Blir det lyckat och jag får se det efterlängtade strecket så kommer jag nog att skriva ut min glädje =)

Uppdatering!

Sen sist jag skrev har vi hunnit med ännu ett frysförsök. M.a.o har vi nu satt in sammanlagt 4:a stycken befruktade ägg och inga har fäst. Börjar tvivla på mig själv och undrar vad som är fel. Jag har ju en dotter sedan tidigare (13 år sedan jag blev gravid med henne) så jag vet ju att jag faktiskt KAN få barn. Läkarna på REP-center har ju även undersökt mig på längden och tvären och min livmoder ser bra ut och de har fått ut fina ägg som blir befruktade av donatorns spermier och delar sig fint. Men ändå blir jag inte gravid. Det är tungt. Mycket tungt. Har ett fryst ägg kvar som vi vill sätta in så snart som möjligt. Har mens just nu så om några dagar måste jag börja ta ÄL-test igen (har ju så varierande menscykel att det kan vara så att jag har ägglossning bara några dagar efter mensen slutat) Vi kommer att kunna sätta in det sista frysta ägget denna hösten  men lyckas inte heller det så måste vi köra igång ännu en omgång med hormonbehandling och äggplock. Förhoppningsvis kan vi göra detta under decembermånad så att vi har nya ägg i början på nästa år.

Ja men ni ser ju. Jag planerar redan för att det inte ska funka  nästa gång heller. Försöker läsa på andras bloggar om andra par som fått kämpa länge med IVF och då handlar det nästan uteslutande om par där antingen mannen har dålig kvalitet på sina spermier eller att kvinnan har Endometrios eller PCO vilket försvårar för dem. Men vi sitter ju i en helt annan sits. Jag är fullt frisk och donatorn är fullt frisk. Så varför funkar det inte??? Har frågat läkarna på REP-center så klart och de svarade mig att det är vanligare att det INTE funkar de första gångerna än ATT det funkar. Att jag ska ta det lugnt och fortsätta sätta in ägg för att vi förr eller senare kommer att få vårt barn. Det är skönt att höra dem säga så eftersom jag själv tvivlar så. Men jag får helt enkelt ta det lugnt och bara fortsätta försöka. En vacker dag kanske det fäster? Men just nu varken orkar eller törs jag hoppas på det. Jag bara ÄR just nu. Försöker hitta små ljusglimtar i tillvaron och vårt liv. Försöker njuta av det vi har istället för att bara längta efter det vi inte har.


Just nu är det svart och mörkt. Inget hopp alls. Hoppas verkligen att det vänder under mörka vinterhalvåret och att jag och min älskade kvinna ska få vårat efterlängtade barn.