torsdag 27 oktober 2011

Försöker igen...

(privat bild från REP-center Akademiska sjukhuset)

Då var det dags igen. I måndags satte vi in vårat sista frysta ägg och det såg fint ut. Alla mina ägg har sett fina ut och har befruktats fint med dontorns spermier och delat sig opimalt. Men ändå börjar jag blöda på ruvardag 5 - 13. Det är ju inte så konstigt att man börjar undra vad det är för fel? Detta är vårat sista ägg från frysen. Om detta inte heller vill fästa så måste vi påbörja hormonbehandlingen igen för att kunna plocka ut nya ägg. Helt seriöst så vet jag inte om jag orkar med det. Kanske tar vi en paus över jul och nyår och tar nya friska tag nästa år? Dumt att tänka så kanske? Jag menar jag har ju inte börjat blöda ännu. Men jag börjar kunna detta nu. Insättningen går fint. Börjar få ont i brösten efter bara 4-5 dagar. Efter ca 2 veckor börjar jag  må lite lite illa och blir känslig för lukter. Sen börjar den molande värken i magen och jag springer på toaletten stup i kvarten och kollar om jag börjat blöda. Blir glad varje gång det INTE syns  något på pappret. Sen kommer det. Antingen lite bruna flytningar eller så blir det störtblödning med klart blod på en gång. Det varierar. Besvikelsen som kommer är svår att hantera. Det är även jobbigt att sedan fortsätta så som inget hänt inför familj, arbetskamrater och vänner. Det är inte så att det är hemligt att vi genomgår IVF och längtar efter ett barn men de vet inte exakt när vi sätter in ägg eller när jag då mister det. Vi har valt att inte berätta det för så många (endast de allra allra närmaste vet) just för att frågor så som "Hur är det nu? Är du gravid nu?" blir så jobbiga att svara på. Så vi säger bara att vi genomgår detta nu och säger till om/när det lyckas. Just nu är förhoppningarna inte så stora.


Läser en massa andra bloggar om IVF-resan och gläds med dem som lyckas bli gravida och gråter med dem som upplever samma besvikelse varje månad som mig. Men det är viktigt att kunna följa dessa kvinnor. Jag känner samhörighet fastän de inte ens vet om att jag läser och de vet antagligen inte att jag skriver då och då här i min hemliga blogg heller. Jag är ju inte så aktiv här. Detta beror främst på att det liksom inte händer något. Jag sätter in ett ägg. Jag väntar. Jag börjar blöda. Story of my life. Men jag smyger runt och läser deras och uppskattar dem mycket. Suger in all information och alla livsberättelser.


Nåväl. Nu är jag alltså med embryo igen =) Uppdaterar på min header längst upp om det blir misslyckat igen. Blir det lyckat och jag får se det efterlängtade strecket så kommer jag nog att skriva ut min glädje =)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar