Det är rätt gött ändå

En vecka efter användandet av Suprecur så kan jag konstatera att de flesta biverkningarna lugnat ner sig. Eller så har jag bara anpassat mig efter dem. Vilket som så mår jag lite bättre. Har hunnit fått blödning (som sig bör) och den har gått över. Allt är i sin ordning med andra ord. Jag är inte lika yrslig längre och humöret är stabilare. Mardrömmar/oroliga drömmar/livliga drömmar har jag fortfarande och den tryckande och dova huvudvärken. Men det kan jag leva med. Är bara glad att jag inte håller på att svimma varje gång jag reser mig upp. Det är rätt jobbigt att sköljas över av en våg av illamående så fort man reser sig ur soffan. Men nu börjar det som sagt att blir bättre *peppar peppar*

Idag är det fredag och de allra flesta skriver på fb att det ska bli såååå skönt med lite ledighet. Jag och fästmön kliver på vårat arbetspass klockan 14.00 idag och sen kör vi på hela helgen. Håller verkligen tummarna för att jag ska få må så här pass bra under hela helgen så att jag kan jobba. Varken kan eller vill ha fler korta sjukskrivningar pga illamående, huvudvärk och gråtattacker. Så det är fredag även i denna familjen - och jobb står på schemat. Tror dock att det blir en lugn helg då jag tjuvkikat lite på agendan.

Räknar dagar. Att allt ska ta sån lång tid? Väntan. That´s my middle name. Snart kommer tonåringen hem - längtar efter henne så det gör ont i kroppen. Men hon har haft en bra sportlovsvecka med sin pappa vilket glädjer mig mycket. Längtar efter att få köra igång med sprutor. Längtar efter vecka 12 då det är dags för äggplock! Satt igår och spånade på namn. Tjejnamn är enkelt. Där är vi rörande överens om vilka vi tycker är fina. Killnamn är mycket svårare. Men vi har enats om ett i alla fall. Där är det tur att det är lång tid kvar tills lilla bebisen kommer =) Detta ska stötas och blötas många gånger till. MYS! Framtidsdrömmar. Längtan. Lycka. Tro och hopp.

Fylld av kärlek och tacksamhet

Dagen började ju inte så himla najs. Vakna av störtblödningen from hell i vargatimmen är väl kanske inte det trevligaste man är med om. Trodde i min enfald att det nu bara var att ringa till REP-centrum och få klartecken att böja med sprutorna men se det fick jag inte. De ville bara att jag skulle ringa och tala om när jag fick min blödning så att de kunde anteckna det och så sa de att jag skulle fortsätta med Suprecur 1 vecka till. Hrmpf. Men när jag accepterat att jag inte kan skynda på detta så kände jag mig lugn igen och dagen blev riktigt bra.

Har gått omkring med en genomlycklig känsla i hela kroppen idag. Tänkt och längtat efter min fästmö (som jobbar till halv tio ikväll) och gått och smålett lite för mig själv. Lycklig i det lilla just nu. Glad för att kroppen verkar svara på medicineringen så som den ska, glad för att jag har så himla goa arbetskamrater och chef (berättade för chefen idag att vi går igenom en IVF och hon önskade mig all lycka till och skulle hålla tummarna för att de kommer en liten bebis i slutet på detta året) Jag är glad för att jag och fästmön har det så fint tillsammans, att vi är så ärliga och totalt öppna mot varandra. Att vi lyckats ta oss igenom de jobbiga stunderna och att vi känner oss lyckliga och kära i varandra. Jag är glad för att solen värmde så gott i mitt ansikte idag när jag stod på busshållplatsen och väntade på att bussen skulle ta mig hem. Jag är glad för att jag har vänner som bor bara något kvarter bort som man kan pipa över till och ta en kaffe med och prata om livet i stort och fjanta och tramsa sig i smått. Ja idag har varit en bra dag. En helt vanlig onsdag. Mitt i livet. Mitt i bebisresan. Ser små barn överallt och drömmer mig bort till graviditetsmage, barnvagnar och bebisdoft.

Avslutar dagen med te och hårdbrödmackor framför en film tror jag bestämt. Ska tända lite ljus och krypa ner under filten i soffan och vänta på att flickan kommer hem.  Idag är det gott att vara jag. =)

05.00 å vaken

Vaknade runt halvfem i morse av störtblödning. Visst har jag läst i alla papper från Reproduktionscenter att jag ska få en blödning ca 1 vecka efter att jag börjat använda Suprecur nässpray men att det skulle se ut som ett blodbad 5 dagar efter första sprayen hade jag inte räknat med. Allt som jag inte själv har kontroll över freaks me out. Och detta har jag ju verkligen ingen kontroll över. Kroppens funktioner är helt styrd av kemikalier och det är bara att följa med och hoppas på det bästa.

Så nu sitter jag här. Nyduschad klockan fem på morgonen och kan inte somna om. Har tänt aromalampan och kokat kaffe och har det rätt fint ändå. Klockan åtta ska jag ringa REP-centrum och informera om att jag blöder och ska då få klartecken med att börja med sprutorna. Vi har ju fått instruktioner på hur man ska blanda till lösningen och hur man ska ta det i magfettet så det ska nog inte bli några problem. Det knasiga är att jag har varit piercad över typ hela kroppen och har även ett gäng tatueringar men ändå är det läskigt att ta sprutor. Låter fästmön göra det på mig istället =)

Det börjar närma sig. Fas nr 2. Sprutorna. Ska väl så småningom få en ultraljudstid för att se hur mina äggblåsor växer och hålla koll på att de inte är för få (har bara 3-4 stycken i varje äggstock i vanliga fall.) men det får heller inte bli för många. Tror inte på Gud. Tror inte att det finns någon Gud men ändå ber jag och håller tummarna för att någon någonstans skall sända tur och lycka på min väg så att äggen växer och att de kan plocka ut flera stycken och att det finaste ägget blir befruktat. Och om det inte fäster så som det ska så vore det väldigt skönt att ha några nerfrysta så att jag inte måste börja om hela proceduren från scratch. Fattar ni... OM 3 veckor kan jag vara gravid??? Hur galet är inte det??? jag har haft en sån enorm tur och sånt flyt så jag hoppas att det håller i sig hela vägen. *hoppas hoppas* Tog kontakt med REP-centrum första gången i början av januari. Nu är det i slutet av februari och vi har kommit en lång väg. jag är förväntansfull och pirrig. Jag vill vara gravid nu! =)

Klimakteriet

Att det skulle vara så här jobbigt att stoppa sin egen menscykel och över en natt hamna i klimakteriet kunde jag aldrig tro. Försöker verkligen i det längsta att ignorera alla biverkningar som nässprayen ger men tyvärr går det inte att förbi se denna fruktansvärda huvudvärk. Andra biverkningar jag fått är att jag sover väldigt oroligt och drömmer mycket (konstiga, stressande och osammanhängande drömmar som gör att jag vaknar kallsvettig flera gånger per natt) Jag har även svallningar och blir helt plötsligt jättevarm och klibbig på hela kroppen, känslorna åker berg och dalbana (ibland känns det som att jag bara vill sätta mig ner och gråta för att ni nästa sekund känna lycka och glädje över allt det fina jag har runtomkring mig) Jag mår också väldigt illa. Har svårt att äta varm mat och längtar bara efter pastasallader och ciabattabröd med div röror på. Tröttheten jag känner är även förlamande. Så biverkningarna har verkligen kommit.

Det som gör att jag inte ger upp är ju självklart att vi vill ha ett barn. Jag vet ju att det kommer att vara så här i en vecka till och sen kommer jag att börja ta hormonsprutor (vilket också ger vissa bieffekter men då är vi ju inne i fas 2 på resan och målet närmar sig)

Nä bäst att lägga sig en sväng på soffan och försöka bota huvudvärken. Flickvännen är och handlar mat så att vi kan fixa oss någon middag. Idag blir det ciabatta med tonfiskröra (tonfisk, kokt ägg, purjolök, cremefraiche, svartpeppar, citronsalt och massa sallad) och antagligen äta det framför en dvd. Vill ha tips på några bra serier som man kan ladda ner och se. (har sett Gray´s, desperata husfruar, one tree hill, true blood, medium, csi - de flesta varianter) Så om det är någon som hittat hit och har något bra förslag - give it to me! =)

Så efter en dag där jag knappt lyft ett finger - mer än att tagit 6 rör blod på VC för att se om jag fortfarande har järnbrist - så lägger jag mig i soffan igen och konsekvent vägrar lyfta fingrarna resten av dagen också. Imorgon har jag möte på jobbet och sen måste jag till banken för att fixa lite papper inför bokföringen som ska vara klar den första mars. Så idag lata mig - imorgon försöka hänga med i livet som pågår utanför min egen lilla bubbla. Hej på en stund!

Känslostormar

Att hålla hela IVF resan hemlig är inte det lättaste när biverkningarna börjar träda fram med full kraft. Igår både grät och skrattade jag helt hysteriskt om vartannat. Jag fick svettningar flera gånger under dagen och trodde inte att det var möjligt så jag alltid fryser i vanliga fall. Jag är yr och har huvudvärk. Och så sover jag typ hela tiden. Hur i hela fridens namn ska jag orka gå på möten idag och sen jobba hela veckan?? Vad säger man till sina arbetskamrater när man börjar gråta för att dokumentet inte sparades under rätt flik? Eller hur förklarar man att man gäspar dygnet runt och knappt orkar med sig själv? Nä det här är verkligen en knepig sits.

Får ta en dag i taget. Försöker att ta det lugnt och lyssna på kroppen. Är jag trött så vilar jag. Vill jag gråta så gör jag det. Svettas jag får jag väl ta av mig lite kläder. Allt har sin tid och nu är det tydligen tid för mig att vara i klimakteriet =/ Så jag fortsätter att spraya 3 ggr/dag med Suprecur och ser det som en välsignelse. Detta måste jag ju gå igenom för att få ha en liten knodd i min famn. Och det gör jag gärna, måste bara klaga lite emellan åt.

Så jag fortsätter dagen i mitt känslomässiga inferno och försöker att vara så normal som möjligt på utsidan. Än så länge så ska bara närmsta vännerna och familjen veta om att vi går igenom hormonbehandling. De andra får vänta och undra vad det är för monster som tagit min kropp i besittning =)

Dag nr 2

Nu har jag sprayat i näsan två dagar och känner inte av några biverkningar alls. Tankar på att det faktiskt kanske kommer en liten knodd i magen om en sisådär 2-3 veckor är svindlande. Är jag beredd på det här? Vi har ju en tonåring hemma och så börja om på nytt med en liten en är det ju många som skulle tveka inför om man säger så =) Men det är nog bara sunt att känna och tänka och liksom förbereda sig så gott man kan på det nya stora som väntar. Att inte känna lite oro och tvivla på sin förmåga kanske skulle vara mer oroväckande.

Idag ska vi hem till svärföräldrarna på födelsedagsmiddag. Svärmor vet om våra graviditetsplaner och är glad för vår skull. Svärfar fick nyss reda på det och hur han reagerat vet vi inte ännu eftersom det var svärmor som berättade det för honom. Lär väl få se ikväll hur dan han är emot oss =) Han är liksom lite konservativ och träig om man säger så. Men det är skönt att alla andra i släkten är glada för vår skull och håller tummarna för att det ska lyckas.

Nu måste jag rusa. Hejhopp!

Nu kör vi!

På alla hjärtansdag (i måndags) gick startskottet för vår IVF-resa. Kl 11.00 träffade vi läkaren på REP-centrum och fick information om hur vi ska gå tillväga. De gjorde även ett ultraljud till på mig för att se hur många äggblåsor jag hade och det visade sig att jag bara hade 3-4 stycken i vardera äggstock även denna gång. Så beslutet att gå direkt på IVF istället för insemination var nog klokt.

På kvällen rövade jag bort flickvännen till Sthlm där vi checkade in på hotell och efter att jag friat till henne så skålade vi i champagne. För självklart sa hon JA! =) På kvällen hade jag bokat biljetter till QX Gay gala och där hade vi en grymt skoj kväll. Drack vin, dansade, frotterade oss med kändisar och hade det allmänt skoj. En perfekt förlovningskväll med andra ord. (Fick lycka till av Carina Berg och Kristian Luuk som även fick oss att lova att skicka in våran kommande bröllopsbild till dem så att de kunde visa det på nästa års Gay gala *s*) Lyckliga och trötta åkte vi tillbaka till hotellet och somnade i varandras famn.

Dagen efter gick vi och beställde ringar. Så idag - lördag - sätter vi på oss dem och visar hela världen att vi är förlovade och planerar att gifta oss till våren 2012. Idag - fortfarande lördag - så ska jag även börja ta nässpray (SUPRECUR) 3 ggr/dag i ca 1 vecka. När jag får en blödning skall jag ringa till REP-centrum och få klartecken att börja med hormonsprutorna. NU är det verkligen på gång! Har läst att biverkningarna är ganska många och verkar vara väldigt jobbiga. Ungefär som att hamna i klimakteriet över en natt typ. Känner mig lite orolig för detta då jag och fästmön haft en tung period förra året då vi tjafsade mycket. Nu är det lugnt och vi har hittat harmoni och jag är lite rädd att det ska bli påfrestande för vårat förhållande om jag får för mycket biverkningar på medicinerna. Inte rädd så att jag tror att hon lämnar mig så klart, utan mer rädd att det fina vi har och den tryggheten vi känner kommer att sättas på prov. Familjelivet i hemmet är en sån viktig del att det liksom inte finns varken tid eller ork att ha det "spänt" hemma. Jobbet, barn och vardagen tar ut sin rätt så när jag kommer hem till familjen vill jag bara kunna slappna av och vila. Tror iofs inte att det blir något problem, men tanken finns att det kan bli en jobbig tid. Lika bra att ställa in sig på det så blir det en positiv överraskning om det går finfint.

Längtar fruktansvärt mycket efter ett PLUS. Har gått med en barnlängtan mer eller mindre i flera år nu och är mer än redo att bli mamma igen. Så nu håller vi tummarna på att det funkar på första försöket. Har ju 3 IVF försök att göra genom landstinget om det vill sig illa men det vore ju skönt om det funkade direkt (vet att rent statistisk får många gå igenom ett par försök innan de blir gravida men jag håller tummarna ändå att det funkar första gången.)

Så nu blir det att spraya i näsan kl 07.00, 14.00 & 21.00 under en veckas tid. Kommer nog att skriva av mig tankar och känslor här. Kanske blir en gnutta personligt men det är ju därför jag har en anonym blogg fram tills vi ser en graviditet.

Förväntansfull!

Tankarna är ofta hos ett kommande barn. Vi har fått tid för information av IVF och för att få recept på hormonsprutor den 14 feb. Nu är det bara en vecka kvar och jag längtar. Jag kan inte fatta att det faktiskt håller på att bli en verklighet att vi ska få bli mammor igen. Samtidigt blir jag rädd att det inte ska funka. Att jag är för gammal (fyller 35 år) eller att något ska misslyckas och ägget inte fäster som det ska. Men istället för att gå och oroa mig så väljer jag att glädjas och tänka att självklart går allt som vi vill! Det värsta som kan hända är att vi varit glad i onödan =)

Denna helgen har vi bara varit hemma och tagit det lugnt. Jag, Flickvännen och dottern. Melodifestivalen har startat och vi är riktiga Mello fan så lördagkvällarna tillsammans med familjen är räddad! *s* I övrigt har jag sovit mycket, fattar inte hur det kommer sig att jag är så himla trött hela tiden. Men jag passar på att sova då jag kan då nästa arbetsvecka är rätt tung.

Igår berättade flickvännen för sin mamma att vi  planererar barn. Hon blev jätteglad! Det känns så skönt att ha familjen vid sin sida som stöttar oss när vi går igenom detta. Jag vill inte hålla det hemligt för dem att vi försöker få ett barn till utan vi vill ta med dem på resan. Vi planerar också att förlova oss och så småningom gifta oss. Men en sak i taget =) Men drömma kan man väl få göra?

Återkommer nästa vecka då jag ska börja ta sprutor. Antar att inläggen kommer att speglas av alla hormoner och jag planerar att ha denna blogg som lite avlastningsplats och för att visa hur det kan vara för en helt vanlig lesbisk familj att gå igenom en sån här sak =)

Alla hjärtans dag!

Ringde upp REP-centrum idag för att få en tid för igångsättning av IVF behandling och vi fick tid den 14 februari. =) Då kör vi. Jag är upprymd, glad och förväntansfull inför detta stora. Jag har försökt läst så mycket jag kommit över så att jag ska vara väl förberedd på tiden med hormonsprutor och som jag förstår så kan det vara ganska påfrestande för både kropp och psyke. Men det är det värt. Jag är oerhört glad över att få den här chansen att få 3 stycken IVF av landstinget för att få ett till barn.

Tankar på att vi ska utöka vår familj får mig att börja längta efter att även gifta oss. Tittar lite smått på hus också eftersom våran lägenhet kommer att vara för liten om vi får ett till barn. Det går bra nu. Jag mår bra nu. Lyckan behöver inte stå på min sida - den har flyttat in! Oavsett hur omständigheterna ser ut och oavsett vilka svårigheter/jobbigheter som kommer i vår väg. Jag är lycklig i mig själv och tillsammans med min sambo och vår dotter och våra djur. TACK Gode Någon som är i himlen! ;)

Alla hjärtansdag blir en bra dag tror jag. Först REP-centrum och sen på kvällen har jag en överraskning till sambon. Hon vet inget men jag har skaffat barnvakt och har planerat något romantiskt för oss.

Nu blir det middag och sen tänker jag fortsätta läsa min bok i soffan och bara slappa.