Ny månad betyder nya möjligheter

Så var undersökningen klar hos Reproduktionscenter. Dels så ville vi få lite mer svar på hur långt de kommit på Genetikcenter med utredningen på Lennon. Svaret blev att de är inne på sista utredningen. De har gjort flera stycken där de har försökt ta reda på vilken sorts syndrom vår son hade och alla tester har visat sig vara negativa (de har alltså inte lyckats ta reda på vad som gick fel vid befruktningen och inte heller om det är jag, donatorn eller vi båda som bär på den felande genen) Så nu gör de alltså sista stora undersökningen och om de inte får något svar på denna så vet vi alltså inte vad som gick fel (och kommer aldrig att få reda på det heller) och om de får ett svar så kan de lokalisera om "felet" ligger hos mig eller donatorn och utifrån det så vet vi om donatorn blir avstängd från att donera via landstinget eller ej. Det som händer då är att våra befruktade ägg (4 stycken) måste kastas och även de andra par som har nerfrysta ägg måste kasta bort sina potentiella embryon. Detta känns väldigt jobbigt. Inte bara för vår skull utan även för alla de andra paren som fått ett barn via denna donatorn och som gärna vill ha syskon. Deras försök/ägg måste också kastas. Kanske är det deras sista försök och så går det till spillo pga av som hände med vår son. Jag har svårt att deala med detta. Det är mycket känslor och tankar kring detta och jag önskade att jag hade någon att prata med om detta. Kanske skall jag ta upp det med vår beteendevetare på fredag? (jo vi går och pratar med en "hjärnskrynklare" vilket är oerhört skönt och ger små nycklar till att förstå ens omgivning och ens egna känslor/handlingar/beteenden) 

Hur som helst. Det andra vi ville kolla upp var om mina äggledare verkligen var tilltäppta. I journalerna (som jag har beställt hem) står det att det är trånga passager MEN att det även kan bero på att undersökningen var ofullständig. Först ville läkaren inte göra en ny undersökning. Han frågade flera gånger VARFÖR vi ville kolla om äggledarna var OK. Vi stod på oss och talade om att vi kanske ville försöka med insemination under tiden vi väntar på nästa IVF-försök. Tillslut gick han med på att göra undersökningen. De spolade igenom äggledarna med kontrastvätska och det var helt fria passager! Ultraljud gjordes också och både äggstockar och livmoder såg helt perfekt ut! GLAD! Detta betyder att det finns chans att bli gravid genom heminsemination. Vilket vi nu har bestämt oss för att göra även denna månad. Så nu tar jag ÄL-stickor varje morgon igen =) 

Borde ha ägglossning vilken dag som helst nu. (de såg på ultraljudet att det snart var dag) Så donatorn är kontaktad och vi kommer att försöka träffas så snart det är dags. Sen är det den långa väntan igen. Väntan på blod. Sist gick jag 4 dagar över tiden men som ni vet kom mensen sen. Får se vad som händer denna gången. Jag har så svårt att förstå att det kan funka med en spruta men jag vet flera stycken om fått barn via heminsemination så det är ju inte omöjligt, även om min hjärna säger "Nä det måste ju vara omöjligt". 

Så vi fortsätter vår resa mot en bebis. Vägen har varit lång. Nästan för lång. Nästan för smärtsam. Vet faktiskt inte vart jag får min styrka ifrån ibland. Men den finns där. Ofta känns det som att människor i min närhet håller på att gnäller, klagar, ältar och bråkar om småsaker och då blir jag så oerhört fedup. Men sen kommer jag på att jag inte behöver ens bry mig om det. Jag behöver inte lägga ner all min tankeverksamhet och energi på att lyssna på klagosångerna utan jag kan bara fortsätta leva mitt liv och gå den väg jag anser vara den rätta för mig (oavsett vad andra tycker) Märkligt är det men ibland slår det mig hur mina perspektiv ändrats iom den resan vi gjort det senaste året. Saker och ting verkar så små och så löjliga i jämförelse med riktiga stormar. Nu säger jag inte att man inte får klaga på små vardagliga jobbigheter men man får lite distans till det när man varit ner i helvetet och vänt. Jag klagar också på tidiga mornar, kall och mörk vinter, förkylning, vänner/bekanta som tabbar sig och andra saker som känns tunga mitt i vardagen. Men det är en sak att notera det men sen försöka se det fina i det man har och försöka vara positiv och det är en helt annan sak att fastna i träsket. Finns ett ordspråk som lyder ungefär så här "Man kan inte hindra att fåglarna flyger ovanför ens huvud men man kan hindra att de bygger bo". Ligger lite i de orden tycker jag. 

Nu skall jag se ett till avsnitt av Sons of Anarchy. Vi har totalt fastnat för denna gangsterserie =) Imorgon skall jag jobba ännu lite kval ö-tid innan jag kliver på mitt ordinarie arbetspass på 24 timmar. Sjukt jobbigt men det drar in pengar och det behöver vi efter denna hösten. Vi tar oss upp på fötter igen, det gör vi alltid. Har som sagt gjort det förr och gör det återigen. Men jag ber en stilla bön om att slippa klättra upp från helvetesgapet gång på gång. Nu vill jag ha lite lugn och ro för mig och min familj. Högst upp på önskelistan står bebis och giftemål =) 

Inte gravid

Ursäkta den sena uppdateringen. Men här kommer den (roligt att jag har så pass många läsare som följer oss på vår väg att bli fler i familjen) Mensen var 4 dagar sen och på de 4 dagarna hinner man hoppas och tvivla mycket.  Att försöka tolka kroppens signaler är inte det lättaste alla gånger. Började som sagt blöda mycket kraftigt och hade sjukt ont i magen/äggstockarna. Som vanligt blödde jag bara i 2-3 dagar, det som var annorlunda var smärtan.  Men den gick också över. Så ingen graviditet så långt ögat kan nå.

Så vad händer nu? Jo om 6 dagar skall vi träffa vår läkare på reproduktionscenter. Dels för att kanske få veta lite mer om hur det går med utredningen på donatorn vi använde oss av då Lennon blev till. Hur länge måste vi vänta? Kommer donatorn att bli stoppad för alltid? Och vad händer med våra tre befruktade ägg i frysen? Blir de kasserade och hela IVF-försök nr 2 blir kastade i soporna? Då har vi bara ett försök kvar. Den andra frågan/önska vi har är att de ska göra en fullständig spolning på mina äggledare. Hur trånga passager har jag? Är det ens möjligt för mig att bli gravid genom insemination? Blir svaret NEJ på båda så har vi lite att fundera på om man säger så :/ Att bara sitta och vänta på att genetikcenter ska göra utredningarna klar är inget alternativ. Att försöka med heminsemination om oddsen är minimala för att lyckas är inte heller ett alternativ.  Vad har vi då för vägar att gå? Att L blir gravid genom heminsemination är en väg. Att åka till Danmark för privat IVF på mig är en annan. Vad göra???? Grymt jobbigt att behöva ta dessa beslut. Det finns starka plus och starka minus för båda alternativen.  Önskar så att det visar sig att mina äggledare inte är för igentäppta utan att det är fullt möjligt att bli gravid genom insemination. Vi har ju världens bästa donator som både är omtänksam, varm och väldigt trevlig samtidigt som han är professionell i sin roll som donator.

Men nu är det bara att vänta till måndag och läkarbesöket. Finns inte så mycket jag kan göra mer än att just vänta. Sen får vi se vilken väg vi måste ta för att få ett syskon till stora dottern och Lennon.