Vecka 15

Veckorna tickar på och jag känner mig mer och mer lugn i att bebisen vill stanna hos oss. Två UL har vi gjort och båda visade ett perfekt litet hjärta som slog. Vardagen lunkar på och vi har bestämt oss för att inte flytta till större lägenhet utan bo kvar här och planeringen för att byta ut alla mörka och murriga tapeter till ljusa fräscha har dragit igång. Vi behöver också lägga ner mycket tankeverksamhet på hur vi skall få till förvaringen på bästa sätt. Det är mycket att göra eftersom det innefattar alla rum men det kommer nog att bli grymt bra när det är klart :) I övrigt då? Hur mår jag? Jo mycket bra skulle jsg nog vilja säga! Förutom att jag har svårt att äta :( Det tar mig fortfarande upp mot 1 timme att få i mig mat och eftersom den tiden inte finns på jobbet så är jag halvtidssjukskriven i en månad. Sen väntar möte med försäkringskassan och min chef för att se vad som kan göras. Att jobba heltid (psykosocial hård belastning och långa dygnspass) funkar helt enkelt inte. Jag blir stressad och det tar tvärstopp när jag ska äta. Illamående, kallsvettig, yr och extremt trött blir jag. Men 50% funkar fint än så länge i alla fall :) nu ska jag ta lite frukost och sen göra mig ordning för planeringsdag på jobbet. Tuffar vidare i min graviditet med ett leende på läpparna. Sänder även en extra tanke till Anne och Krister idag!

KUB-test idag!

Så var det då dags för det fruktade UL som skulle tala om hur stor sannolikhet det är att vårt barn föds med Downs syndrom (och några andra kromosomförändringar) Vi fick en siffra på 1:3500 vilket räknades som en minimal risk. Gissa om jag andades ut? ;) Vi bad om ett kort och hon tog sig tid att ta ett fint kort och skriva ut det fastän hon inte behövde. Kön kunde hon dock inte se utan vi får vänta ca 5 veckor till RUL. Vi är lyckliga och rusiga. Det blev så verkligt att det faktiskt bor en liten bebis i min mage som hör kullerbyttor och suger på tummen. Längtar tills h*n är hos oss!!

Vecka 14

Nu är veckan här som jag väntat på. På torsdag skall vi göra ännu ett VUL för att göra ett KUB-test (blodproven är redan tagna förra veckan) Jag är inte rädd för ev en dom om Down Syndrom (även om tanken finns där och vi har pratat om att det finns en ökad risk för kromosom förändringar. Men risken borde vara liten eftersom jag inte ens fyllt 36 år än) Jag är mer livrädd att hjärtat slutat slå. Kan inte hjälpa det :( Logiken och förnuftet säger att jag då rimligen skulle ha fått blödning och smärta vid ett ev missfall. Men jsg är inte längre rationell när denna rädsla slår in utan tänker att bebisen kan ha dött typ igår och därför har inte kroppen stött ut det. Går omkring och tror att denna rädsla (med dess destruktiva tankar) kommer att gå över på torsdag men jag är rädd att det inte gör det. Jag var aldrig så här nojig vid min första graviditet. Men då fanns det inte en miljon bloggar som man kunde läsa sig sjuk på, inte heller var tillgången till internet lika självklar som nu. Nu kan jag sitta och googla på död och elände i timmar från min mobil, det kunde jsg inte då. Och inte heller var jag så hemskt rädd hela tiden heller. Summan av kardemumman är att jag inte ska läsa så mycket om andras graviditeter utan fokusera mer på min egen och vara så där naivt och självklart lycklig som jag förra gången. så pepp pepp lesbian mother, du kommer att ha din bebis i dina armar i oktober :) och nu kan du njuta av att gå in i vecka14 ;)

Vecka 13

Jag har varit på glukosbelastning (det är rutin att göra om man hade det vid sin första graviditet, vilket jag hade med stora dottern) Traskade iväg kl 08.00 till barnmorskan på fastande mage och tog ett stick i fingret som visade 4,7 i blodsocker. Sen fick jag dricka två stora glas med någon blandning som smakade fan och sött som sjutton. Tanken är nu att överbelasta kroppen med socker och se om man bildar tillräckligt med insulin för att ta hand om det. Vilket jag gjorde. Blodsockret visade 4,8 trots sockerchocken :) Då kan jag bocka av det på listan i alla fall :)

Sen har jag träffat läkare igen som sjukskrivit mig en vecka till så att jag förhoppningsvis får ordning på ätandet, uppsvälldheten och magkatarren. Sen ska jag tydligen upp i deras diskussion-grupp för att se om specialist mödravården behöver ta över eller om jag kan fortsätta hos min vanliga barnmorska.

VUL är inbokat om exakt en vecka för KUB-testet. Då är jag i vecka 14 och om hjärtat slår på bebisen så kommer vi att berätta för allmänheten att vi väntar barn. Det känns skönt eftersom jag blir lite isolerad här då magen redan är så stor att det inte går att dölja. Men vi vill som sagt vänta en vecka till. Är sjukt nervös att vi inte ska se något hjärta som slår. Det vore den absolut största mardrömmen. Jag försöker att inte tänka på det men hoppas att tiden går fort till torsdag.

I övrigt är jag ju överlycklig att kommit förbi vecka 12 utan blödningar eller missfall. Tänk om det verkligen är vår tur nu??

Sjukskriven

Jahapp i morse ringde barnmorskan och väckte mig kl 08.00 och sa att hon tänkt på mig sen inskrivningssamtalet igår och att hon ville att en läkare skulle titta på mig eftersom jag berättat att jag upplever stress på jobbet iom att jag jobbar 24 timmar i sträck och att det inte finns tid för matpauser och eftersom jag knappt får i mig mat och behöver lång tid på mig att äta så blir det att jag inte får i mig tillräckligt med näring. Så både näringsbrist, stress, risk för hot och våld och att min mage är väldigt uppsvullen gjorde att de tror att jag har typ magkatarr fast inte i magsäcken utan i tolvfingertarmen. Har aldrig hört något liknande men det kan tydligen uppstå och jag har blivit beordrad vila vila vila.

Vidare kommer jag att bli kallad till specialist mödravården för extra tillväxt kontroller eftersom jag har dessa näringsbrister och pga det jobb jag har och att jag har stress symptom. KUB-test skall också bokas och Glucos belastning. Phu. Det är mycket nu. Känns ganska skönt att få koncentrera mig på mat tider, näring, sömn och motion. Må-bra-grejer helt enkelt.

Vecka 12 och inskrivning hos barnmorskan

... Och jag andas ut ännu lite mer. Jag börjar nästan tro på att denna lilla ska stanna hos oss. Illamåendet har nästan helt släppt, mår bara illa om jag fått i mig för lite näring under dagen eller om jag stressat mycket på jobbet. Men i övrigt börjar jag må fint på dagarna :) Ska på inskrivningssamtal hos barnmorskan idag och har nyss kissat i en liten burk för att kunna ta med mig morgonurin till henne :) Har även läst på om fostervattensprov och vi är rörande överens om att vi inte vill ta det. Men vi kommer att ta ett KUB-test. Detta mest för att man får göra ett UL extra men också för att man på ett säkert sätt faktiskt får reda på om bebisen har Downs syndrom och på så sätt så kan vi förbereda oss på det. För vi skulle aldrig någonsin kunna abortera bort fostret för att den har en sjukdom eller ett kromosomfel. Men det kan vara bra att få bearbeta och sörja att man inte får ett friskt barn och planera så att livet blir så bra som möjligt. Så resonerar vi. Men mest är det faktiskt för att få se den lilla en extra gång. Det är en sån härlig känsla att se hjärtat slå :)) Nu är det dags för några timmars möte på jobb innan jag tar min lilla mugg med kiss och travar iväg till MVC :)