Vecka 14

Nu är veckan här som jag väntat på. På torsdag skall vi göra ännu ett VUL för att göra ett KUB-test (blodproven är redan tagna förra veckan) Jag är inte rädd för ev en dom om Down Syndrom (även om tanken finns där och vi har pratat om att det finns en ökad risk för kromosom förändringar. Men risken borde vara liten eftersom jag inte ens fyllt 36 år än) Jag är mer livrädd att hjärtat slutat slå. Kan inte hjälpa det :( Logiken och förnuftet säger att jag då rimligen skulle ha fått blödning och smärta vid ett ev missfall. Men jsg är inte längre rationell när denna rädsla slår in utan tänker att bebisen kan ha dött typ igår och därför har inte kroppen stött ut det. Går omkring och tror att denna rädsla (med dess destruktiva tankar) kommer att gå över på torsdag men jag är rädd att det inte gör det. Jag var aldrig så här nojig vid min första graviditet. Men då fanns det inte en miljon bloggar som man kunde läsa sig sjuk på, inte heller var tillgången till internet lika självklar som nu. Nu kan jag sitta och googla på död och elände i timmar från min mobil, det kunde jsg inte då. Och inte heller var jag så hemskt rädd hela tiden heller. Summan av kardemumman är att jag inte ska läsa så mycket om andras graviditeter utan fokusera mer på min egen och vara så där naivt och självklart lycklig som jag förra gången. så pepp pepp lesbian mother, du kommer att ha din bebis i dina armar i oktober :) och nu kan du njuta av att gå in i vecka14 ;)