onsdag 4 april 2012
Vecka 12 och inskrivning hos barnmorskan
... Och jag andas ut ännu lite mer. Jag börjar nästan tro på att denna lilla ska stanna hos oss. Illamåendet har nästan helt släppt, mår bara illa om jag fått i mig för lite näring under dagen eller om jag stressat mycket på jobbet. Men i övrigt börjar jag må fint på dagarna :) Ska på inskrivningssamtal hos barnmorskan idag och har nyss kissat i en liten burk för att kunna ta med mig morgonurin till henne :) Har även läst på om fostervattensprov och vi är rörande överens om att vi inte vill ta det. Men vi kommer att ta ett KUB-test. Detta mest för att man får göra ett UL extra men också för att man på ett säkert sätt faktiskt får reda på om bebisen har Downs syndrom och på så sätt så kan vi förbereda oss på det. För vi skulle aldrig någonsin kunna abortera bort fostret för att den har en sjukdom eller ett kromosomfel. Men det kan vara bra att få bearbeta och sörja att man inte får ett friskt barn och planera så att livet blir så bra som möjligt. Så resonerar vi. Men mest är det faktiskt för att få se den lilla en extra gång. Det är en sån härlig känsla att se hjärtat slå :)) Nu är det dags för några timmars möte på jobb innan jag tar min lilla mugg med kiss och travar iväg till MVC :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Med min erfarenhet i bagaget skulle jag ta alla tillfällen i akt att få göra UL. Gärna med en ordentlig genomlysning av moderkaka och navelsträng för att se att blodflödet fungerar. Dessutom skulle jag inte gå över tiden en dag. Tycker det är viktigt att vi kräver mer UL, så vi får en förändring snart. Kram!
SvaraRaderaJag vill också föra så många UL som möjligt, allt för att se i tid om något är fel. Redan i vecka 14 kommer jag att ha gjort två UL och om de bedömer mig som en riskgraviditet så kommer jag att få göra många tillväxt kontroller. Men det är lite "dubbelt" det där. Å ena sidan vill man att de ska göra alla kontroller och man vill själv ha något slags kvitto på att allt kommer att gå bra och sluta lyckligt. Å andra sidan vill jag kunna slappna av och njuta av att vara gravid. Känna mig lugn, trygg och harmonisk. Börjar jag stressa upp mig för allt som kan hända så mår jag dåligt. Kan jag lära mig att andas lugnt och vara i nuet så blir min rädsla mindre (eller kontrollerbar åtminstone) Som sagt det är en fin balansgång och allt man önskar är ju att allt ska gå bra.
SvaraRadera