Vecka 11 (10+1)

Så börjar jag att närma mig den magiska gränsen där risken för missfall minskar drastiskt. Är inte så orolig eftersom jag inte kan märka några konstigheter eller avvikelser mer än att jag mår bättre och är inte lika extremt trött längre. Den pessimistiske skulle ju kunna tolka det som att hormonhalterna börjar sjunka pga att något är fel men det positiva (jag) tänker att det är för att det SKA bli bättre runt vecka 10-12 :) Går inte att noja sig för allt, då blir man ju knäpp tillslut. Så jag har bestämt mig för att lille Spooky mår alldeles förträffligt här inne i magen. Jag har i alla fall fått tummen ur och bokat in mig hos barnmorskan. Fick tid för inskrivning redan om 5 dagar. Då skulle jag ta med urinprov och så skulle jag ha läst på om fostervattensprov eftersom jag är över 35 år (fyller 36 i år) Så jag ska läsa allt jag kommer över om detta med prover hit och dit och ta ställning till om jag/vi vill ta det. Nu är det äntligen helg, har haft en sjukt jobbig vecka på jobbet. Ska njuta med familjen och så hoppas jag på lite sol så att vi kan bege oss ut i skog och mark. Längtar efter naturen, sol, värme, skog och strand! :)