Fylld av kärlek och tacksamhet

Dagen började ju inte så himla najs. Vakna av störtblödningen from hell i vargatimmen är väl kanske inte det trevligaste man är med om. Trodde i min enfald att det nu bara var att ringa till REP-centrum och få klartecken att böja med sprutorna men se det fick jag inte. De ville bara att jag skulle ringa och tala om när jag fick min blödning så att de kunde anteckna det och så sa de att jag skulle fortsätta med Suprecur 1 vecka till. Hrmpf. Men när jag accepterat att jag inte kan skynda på detta så kände jag mig lugn igen och dagen blev riktigt bra.

Har gått omkring med en genomlycklig känsla i hela kroppen idag. Tänkt och längtat efter min fästmö (som jobbar till halv tio ikväll) och gått och smålett lite för mig själv. Lycklig i det lilla just nu. Glad för att kroppen verkar svara på medicineringen så som den ska, glad för att jag har så himla goa arbetskamrater och chef (berättade för chefen idag att vi går igenom en IVF och hon önskade mig all lycka till och skulle hålla tummarna för att de kommer en liten bebis i slutet på detta året) Jag är glad för att jag och fästmön har det så fint tillsammans, att vi är så ärliga och totalt öppna mot varandra. Att vi lyckats ta oss igenom de jobbiga stunderna och att vi känner oss lyckliga och kära i varandra. Jag är glad för att solen värmde så gott i mitt ansikte idag när jag stod på busshållplatsen och väntade på att bussen skulle ta mig hem. Jag är glad för att jag har vänner som bor bara något kvarter bort som man kan pipa över till och ta en kaffe med och prata om livet i stort och fjanta och tramsa sig i smått. Ja idag har varit en bra dag. En helt vanlig onsdag. Mitt i livet. Mitt i bebisresan. Ser små barn överallt och drömmer mig bort till graviditetsmage, barnvagnar och bebisdoft.

Avslutar dagen med te och hårdbrödmackor framför en film tror jag bestämt. Ska tända lite ljus och krypa ner under filten i soffan och vänta på att flickan kommer hem.  Idag är det gott att vara jag. =)