Så går jag in i ruvardag 5. Än har jag varken börjat noja mig eller maniskt springa på toaletten för pappersanalysen. Men jag vet, av erfarenhet, att det kommer. Har så många misslyckade försök bakom mig att jag liksom förväntar mig att börja blöda på ruvardag 10 - 13. Jag hinner liksom aldrig ens få ta ett grav.test innan det hela är över. Så jag skyddar nog mig själv från besvikelsen och tänker att detta kommer inte att gå vägen heller.
Det som förbryllar mig är att jag går ut så fina ägg och att de delar sig så bra och är kompatibla med donatorns spermier. Men ändå vill det inte fästa. Läkaren mumlade något om att jag inte skall sätta in äggen i min egen menscykel pga att jag är så oregelbunden utan att vi ska styra det nästa gång. Nu har jag ju satt in ett färskt ägg och har fullt hormonpåslag och försöker hjälpa kroppen på vägen med dessa vaggisar, men skulle det inte funka denna gången så har jag ju ett gäng FET att testa och som jag förstod det så skall det inte vara i min naturliga menscykel. Jag vet inte hur det funkar men jag antar att man ska styra min ägglossning med mediciner och håller koll med ultraljud när det är bästa tidpunkten att göra en återinföring? Nåja jag får väl se. Nu ska jag bara klara av den här ruvningen först. Avskyr att hormonerna man tillsätter påverkar kroppen så mycket. Brösten spänner, magen är uppblåst och jag känner mig allmänt gråtmild och känslig.
Idag ska sambon jobba hela dagen och natten. Blir ensamt. Men jag får väl roa mig med att läsa böcker och se på film. Och så är det ju melodifestivalen ikväll :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar