Herre Gud jag har klarat dag 16!

Alltså nu börjar ju även jag hoppas och tro att detta kan gå vägen. Fatta besvikelsen om det inte gör det? Jag har ju varit med ett tag i IVF-svängen så jag borde ju vara van eller åtminstone känna på mig att det fäst denna gången? Men nä. Jag tvivlar på allt vad min kropp talar om för mig och tror ändå att den bara luras :/ Jag har kommit att bli en av dessa desperata kvinnorna som hamnat i Bebiskarusellen, men det är väl kanske inte så konstigt att jag mest känner rädsla då vi aldrig ens lyckats få ett plus. Bara alla dessa minus. Symptom eller ej. Just nu mår jag illa och har ont i brösten. Måtte det bli ett plus i morgon. Jag har nämligen utsett det till min testdag fastän jag egentligen ska vänta en dag till. Men jag vill inte göra testet då vi har huset fullt av kids (är kontaktfamilj/stödfamilj) Men en dag tidigare kan väl inte göra något när jag är på ruvardag 17? Usch tror fan jag mår illa av nervositet. Sambon också :/