Det hugger och drar...

På förmiddagarna mår jag som allra bäst, men ju längre mot kvällen jag går dessto sämre mår jag. Det hugger och drar i magen/livmodern, jag blir uppsvälld något groteskt mycket i magen, jag mår småilla och det liksom suger i magen vilket gör att det är alldeles för lätt att gå och småäta konstant och jag kan inte gå på toaletten trots att det känns som att jag behöver. Dessutom har jag svårt att hålla humöret uppe och känner mig grinig och låg. Längtar tills om två veckor då vi ska på ultraljud, kanske klankat få det där lyckoruset alla pratar om? För just nu känner jag det inte utan skyddar mig själv från besvikelse om något skulle gå galet. Dumt att känna så och inte njuta av denna hemlighet men jag hoppas som sagt att det släpper lite då vi har fått se lilla ärtan.