Naiva som vi var så trodde vi ju att vi skulle vara gravida under 2011. Det visade sig att det inte var så enkelt. Trots att jag är fullt frisk, har ett barn sedan 13 år tillbaka och svarade bra på hormonbehandlingen så ville inget ägg stanna. Har aldrig fått ett positivt gravtest utan alltid börjat blöda på ruvardag 11-14.
Vi kände båda att en paus över jul och nyår var nödvändigt. Hade det fint och bra. Förutom att min sambo lyckades svika mig rejält på juldagen och trampade sönder tilliten totalt. Har börjat gå till en familjeterapeut för att klara av detta. Sveken har varit många och stora och det har inte varit självklart att vi skulle fortsätta med en IVF-omgång till. Skulle vi gå skilda vägar eller skulle vi kämpa för kärleken? Vi valde det sistnämnda. Och det har varit och ÄR det jobbigaste jag någonsin gjort.
Mitt i alla känslor så började jag nedregleringen med nässpray Synarela och sen hormonsprutorna Menopur 1200. Jag har mått skit. Känslorna har vajat och jag känner inte igen mig själv. Jag rekommenderar inte att gå igenom en sån här sak när förhållandet är i gungning :( Men nu har vi gjort äggplocket, vilket var oerhört smärtsamt denna gången då den vänstra äggstocken gömde sig och de fick trycka mycket och länge för att hitta äggblåsorna. Kunde nästan inte stå eller gå på 3 dygn efter. Fick dock 11 ägg. 1 sattes tillbaka för 5 dagar sedan, 4 till frysen och 1 på långtidsodling (får se om det klarar sig och hamnar i frysen också) På REP-center hade de tagit foto på mina ägg som exemplar på perfekta ägg. Vad det nu betyder :/ Hoppas på att det är synonymt med starka ägg som vill stanna kvar. Men jag har liksom förlorat allt hopp när det kommer till den saken. Förra året stannade inte ett enda ägg kvar utan jag började som sagt blöda innan ruvartiden varit slut.
Fast någonstans så gror hoppet. Annars skulle vi inte gå igenom allt igen. Har ju ett försök kvar inom landstinget om det skulle visa sig att det inte funkar denna gången heller. Men jag tror inte att jag orkar gå igenom detta igen. Då har jag gjort vad min kropp och psyke orkar med. Är idag på ruvardag 4 och väntar på blödning. Försöker att inte tänka så mycket på det eftersom jag redan ställt in mig på att börja blöda om en si så där 10 dagar. Blev överstimulerad så jag är sjukskriven pga smärta och vätska i buken. Försöker slappna av och vila men det är svårt. En dag i taget helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar