I två dagar har jag deppat och tyckt allmänt synd om mig själv. Tror att hormonerna spelar mig ett spratt och känslorna bubblar över på ett sätt jag inte är van med. (note to self: lär dig att hantera hormontuppjucken) Men idag när jag vaknade och hjälpte dottern iväg till skolan så fylldes jag med massa energi. Har redan hunnit köra igång en tvättmaskin, diskat undan och dammtorkat. Går omkring med ett leende på läpparna och kanske är det så att det faktiskt börjar sjunka in att snart, mycket snart, kommer jag att åka till sjukhuset och de ska plocka ut mina ägg och förhoppningsvis finns det ett eller fler som är fina som vi kan befrukta. Sen två dagar senare så ska det befruktade ägget föras in i mig igen!!! Gud det är ju spännande, läskigt, overkligt och samtidigt helt fantastiskt! Jag måste släppa tankarna på att jag antagligen kommer att få missfall - nu om någonsin måste jag leva efter mitt eget motto som är "Ta ut all glädje i förväg, det värsta som kan hända är att du varit glad i onödan!"
Lilla älskade bebis... stanna kvar hos oss och låt oss lära känna dig! Min längtan blir bara större och större för varje dag. Försöker att inte prata om det så mycket med mina nära och kära eftersom jag tror att de tycker att jag "snöat" in totalt utan jag försöker att leva som vanligt. Men inom mig börjar en längtan ta plats som är svår att beskriva. Jag är mer än redo att bli mamma en gång till. Min fästmö är förväntansfull att bli mamma igen och få vara med från början (hon kom in i vårat liv då dottern var 8 år) och stora dottern längtar efter ett lillasyskon. Vi är redo och jag tänker njuta av denna väntan. Inte gå omkring och oroa mig för att det ska bli bakslag och tårar.
Nu är det hög tid att spraya i näsan första gången idag. Sen ska jag vattna blommorna och dra fram dammsugaren. Som sagt... t.o.m städet gör jag med ett leende på läpparna idag. Jag njuter! Fler sådana här dagar tack! =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar