Det märkliga är att jag nu äntligen kommit till fas 2 som jag kallar det. Har längtat efter den här dagen för det betyder att om 6 dagar ska jag ta blodprov och göra ultraljud för att se hur mycket äggblåsorna har vuxit och sen få ett datum för att plocka ut äggen. Borde ju känna mig förväntansfull och glad men jag vill bara gråta. Det är så mycket känslor. Vågar inte tro att det kommer att gå bra hela vägen utan förbereder mig på att få missfall. Biverkningarna är jobbiga. Huvudvärk, trötthet som är förlamande, humörsvängningar, deppighet, mardrömmar, svettningar, finnar och värk i ben och händer. Så nu sitter jag här och vet inte riktigt om jag är glad eller ledsen. Vågar ju som sagt inte hoppas på att bebisen vill stanna kvar inom mig och jag vet inte om jag orkar med besvikelsen när mensen kommer. Så jag går omkring i något slags ingemansland och liksom bara väntar. Har ju väntat på denna andra fas och nu när jag är där så freakar jag ut lite.
Hade behövt fästmön här hos mig ikväll men istället för att säga det så säger jag att det går bra när hon vill åka till vänner. Bad henne åka förbi affären först och köpa jordnötsringar till mig (är sjukt sugen och hungrig hela tiden) och det gjorde hon. Kom hem med påsen och gick sen igen. Fan vad jag ville skrika och gapa på henne och ge henne dåligt samvete för att hon lämnar mig med alla känslor. Men när jag tänker logiskt och rationellt så är det ju självklart att hon ska få åka till sin vän. Jag har aldrig något emot det. Så hur ska hon kunna veta att just ikväll ville jag att hon skulle prioritera mig?? Jag kan komma på 1000 anledningar men de finns liksom bara i min skruvade lilla hormonstinna värld just nu. Så jag kniper käft. Försöker att inte visa mig besviken för då är det risk för ett onödigt tjafs och bråk och det orkar jag verkligen inte med. Jag överreagerar väl antagligen men just nu är det så här det känns. Att hon prioriterar vänner före mig. Vad fan är en jordnötspåse?? GUUUUUUDDDDD vad jag är orättvis. Men det får jag vara för det här min blogg och jag orkar inte vara något annat är orättvis och tycka synd om mig själv just nu. Blääää för mig.
Så. Antingen gör jag det bästa av situationen. Tänder lite ljus. Får barnet i säng och ger fästmön massa kärlek när hon kommer hem och talar om för henne att behöver närhet och kramar. Eller så bitchar jag mig och fryser ut genom att låtsas vara överdrivet engagerad i något tråkigt program på tv. Valet är inte speciellt svårt. Jag vet. Men just nu känns det inte som att jag har kontrollen på mina känslor. Men just nu bestämmer jag mig för att lämna de överdrivet dumma känslorna här i bloggen och hämtar lite nya ljus. Hoppar in i duschen och tar på mig myskläder och liksom känner att jag har det jävligt bra. =)
Är det inte bra med blogg så säg? *s* Well ville mest berätta för er att jag börjat med dessa sprutor nu och att jag är labil som en kossa och så ville jag skriva av mig lite jobbiga känslor. Tror att jag fått med allt. Right? =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar