... vardagen liksom bara rullar på nu. Traskar till jobbet, gör det jag ska, umgås med vänner, lagar middag/städar/diskar/tvättar i hemmet, tar hand om barn, försöker överleva förkylningar och sprayar Suprecur 3 ggr/dag. Men det finns något tryggt i det invanda och tråkiga. Vi räknar ner dagar och nu är det bara 6 dagar kvar innan vi får börja med hormonsprutor. DÅ känns det som att vi gått in i fas 2 och sen kommer tredje delmålet med ultraljud och äggplock och SEN (äntligen) införande av ett befruktat ägg. Det börjar bli mer och mer verkligt och jag känner mig nervös för att det inte ska funka. Tänk om jag inte får några fina ägg? Eller om det bara blir ett ägg och det misslyckas och jag måste börja om med hela proceduren? Just nu känns det nästan som en omöjlighet =/ Fast står man inför det faktum så är det bara att gilla läget och försöka se det positiva.
Vi har börjat fundera på namn. Är ju så mysigt att sitta och drömma sig bort tillsammans. Jag och dottern är förtjusta i Ture och fästmön vill gärna ha Teodor. Tjejnamn är vi överens om - Belle. Det betyder "vacker" på Franska och vi tycker att det är väldigt fint. Men vi hinner ändra oss många många gånger men som sagt det är mysigt att ligga i sängen på kvällarna tillsammans med våran tonåring och prata och göra detta med bebisen så verkligt som möjligt. Hela familjen ska ju vara förberedd så gott det går och hela familjen är delaktiga och vi diskuterar namn, färg på barnvagn och boende med liv och lust =)
Är lycklig i min lilla del av världen trots mycket vardag och att det känns som att jag sprayat i näsan i en halv evighet. Förkyld håller jag också på att bli - hostar så att det skär i lungorna =/ Vill verkligen inte få den här förkylningen som alla går och drar på. Ska nog börja hutta kanjang i helgen och boosta mig ordentligt med färskpressad apelsin juice och kiwi.
Önskar er en fin helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar