Vecka 13

Jag har varit på glukosbelastning (det är rutin att göra om man hade det vid sin första graviditet, vilket jag hade med stora dottern) Traskade iväg kl 08.00 till barnmorskan på fastande mage och tog ett stick i fingret som visade 4,7 i blodsocker. Sen fick jag dricka två stora glas med någon blandning som smakade fan och sött som sjutton. Tanken är nu att överbelasta kroppen med socker och se om man bildar tillräckligt med insulin för att ta hand om det. Vilket jag gjorde. Blodsockret visade 4,8 trots sockerchocken :) Då kan jag bocka av det på listan i alla fall :)

Sen har jag träffat läkare igen som sjukskrivit mig en vecka till så att jag förhoppningsvis får ordning på ätandet, uppsvälldheten och magkatarren. Sen ska jag tydligen upp i deras diskussion-grupp för att se om specialist mödravården behöver ta över eller om jag kan fortsätta hos min vanliga barnmorska.

VUL är inbokat om exakt en vecka för KUB-testet. Då är jag i vecka 14 och om hjärtat slår på bebisen så kommer vi att berätta för allmänheten att vi väntar barn. Det känns skönt eftersom jag blir lite isolerad här då magen redan är så stor att det inte går att dölja. Men vi vill som sagt vänta en vecka till. Är sjukt nervös att vi inte ska se något hjärta som slår. Det vore den absolut största mardrömmen. Jag försöker att inte tänka på det men hoppas att tiden går fort till torsdag.

I övrigt är jag ju överlycklig att kommit förbi vecka 12 utan blödningar eller missfall. Tänk om det verkligen är vår tur nu??

Sjukskriven

Jahapp i morse ringde barnmorskan och väckte mig kl 08.00 och sa att hon tänkt på mig sen inskrivningssamtalet igår och att hon ville att en läkare skulle titta på mig eftersom jag berättat att jag upplever stress på jobbet iom att jag jobbar 24 timmar i sträck och att det inte finns tid för matpauser och eftersom jag knappt får i mig mat och behöver lång tid på mig att äta så blir det att jag inte får i mig tillräckligt med näring. Så både näringsbrist, stress, risk för hot och våld och att min mage är väldigt uppsvullen gjorde att de tror att jag har typ magkatarr fast inte i magsäcken utan i tolvfingertarmen. Har aldrig hört något liknande men det kan tydligen uppstå och jag har blivit beordrad vila vila vila.

Vidare kommer jag att bli kallad till specialist mödravården för extra tillväxt kontroller eftersom jag har dessa näringsbrister och pga det jobb jag har och att jag har stress symptom. KUB-test skall också bokas och Glucos belastning. Phu. Det är mycket nu. Känns ganska skönt att få koncentrera mig på mat tider, näring, sömn och motion. Må-bra-grejer helt enkelt.

Vecka 12 och inskrivning hos barnmorskan

... Och jag andas ut ännu lite mer. Jag börjar nästan tro på att denna lilla ska stanna hos oss. Illamåendet har nästan helt släppt, mår bara illa om jag fått i mig för lite näring under dagen eller om jag stressat mycket på jobbet. Men i övrigt börjar jag må fint på dagarna :) Ska på inskrivningssamtal hos barnmorskan idag och har nyss kissat i en liten burk för att kunna ta med mig morgonurin till henne :) Har även läst på om fostervattensprov och vi är rörande överens om att vi inte vill ta det. Men vi kommer att ta ett KUB-test. Detta mest för att man får göra ett UL extra men också för att man på ett säkert sätt faktiskt får reda på om bebisen har Downs syndrom och på så sätt så kan vi förbereda oss på det. För vi skulle aldrig någonsin kunna abortera bort fostret för att den har en sjukdom eller ett kromosomfel. Men det kan vara bra att få bearbeta och sörja att man inte får ett friskt barn och planera så att livet blir så bra som möjligt. Så resonerar vi. Men mest är det faktiskt för att få se den lilla en extra gång. Det är en sån härlig känsla att se hjärtat slå :)) Nu är det dags för några timmars möte på jobb innan jag tar min lilla mugg med kiss och travar iväg till MVC :)

Vecka 11 (10+1)

Så börjar jag att närma mig den magiska gränsen där risken för missfall minskar drastiskt. Är inte så orolig eftersom jag inte kan märka några konstigheter eller avvikelser mer än att jag mår bättre och är inte lika extremt trött längre. Den pessimistiske skulle ju kunna tolka det som att hormonhalterna börjar sjunka pga att något är fel men det positiva (jag) tänker att det är för att det SKA bli bättre runt vecka 10-12 :) Går inte att noja sig för allt, då blir man ju knäpp tillslut. Så jag har bestämt mig för att lille Spooky mår alldeles förträffligt här inne i magen. Jag har i alla fall fått tummen ur och bokat in mig hos barnmorskan. Fick tid för inskrivning redan om 5 dagar. Då skulle jag ta med urinprov och så skulle jag ha läst på om fostervattensprov eftersom jag är över 35 år (fyller 36 i år) Så jag ska läsa allt jag kommer över om detta med prover hit och dit och ta ställning till om jag/vi vill ta det. Nu är det äntligen helg, har haft en sjukt jobbig vecka på jobbet. Ska njuta med familjen och så hoppas jag på lite sol så att vi kan bege oss ut i skog och mark. Längtar efter naturen, sol, värme, skog och strand! :)

Lycklig och äntligen lite lugn :)

Visst var det ett litet hjärta som slog idag på VUL :) Men Gud så nervös vi båda var! Så nu har vi tagit oss förbi ytterligare ett hinder och det känns så otroligt skönt. Det var sista gången på REP-center för nu är det dags att ringa barnmorskan på vanliga BVC och skriva in oss :) Jag hade tydligen räknat lite fel på vilken vecka jag är i, blev framflyttad lite så nu är jag i vecka 10 :) Förhoppningsvis får jag börja njuta av vårt lilla mirakel istället för att bara sova och må illa dagarna igenom. Men det är ju helt normalt att må crap de första 3 månaderna så jag intalar mig att jag bara behöver stå ut två veckor till och sen vänder det :) Idag är jag löjligt lycklig och bryr mig inte ett dugg om jag får spendera huvudet i spyhinken. Tänk vi ska bli mammor!!!

Graviditetsvecka 9

Dagarna och veckorna sniglar sig verkligen fram. Känns som att jag räknar timmarna tills denna sjuka illamående ska gå över. Känner mig helt förlamad. Går konstant med ett illamående och liksom får vätska i munnen så att jag måste svälja hela tiden och sen kräks jag.Borde det inte bli bättre snart så att man njuta av detta mirakel och känna att man kan leva igen.

Imorgon är det i alla fall dags för ultraljud. Ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. Önskar att vi får se ett litethjärta som slår.

Graviditetsvecka 8

Enligt alla beräkningar är jag nu på 7+3, alltså graviditetsvecka 8. Nästa vecka är det dags för ultraljud och jag blir mer och mer nervös för att de inte ska hitta något hjärta som slår. Värst blir oron när jag nu haft några dagar där jag INTE mått illa. Får då för mig att graviditetshormonerna sjunkit. Samtidigt är det då skönt med dessa stunder då jag inte mår illa och vill spy. Annars går mest mina dagar ut på att försöka hålla mig vaken och klara av jobbet men det är svårt och jag har sjukskrivit mig några arbetspass. Snart snart är det VUL och jag kan förhoppningsvis börja glädjas över att vi ska bli mammor igen! Än så länge försöker jag bara stå ut, vill inte börja tro och hoppas för mycket.

6+4

Som jag förstått det så är jag i grav.vecka 7 nu. Tycker dagarna sniglar sig fram alltså. Längtar till VUL den 19 mars så att jag ser att allt är ok. Jag mår lite bättre nu, detta beror nog främst på att jag lärt mig hur och hur ofta jag måste äta på dagarna. Symptom jag har är: ömma stora bröst, smått illa mående om jag inte äter på länge, trött, uppsvälld mage, trög mage och förändrat smaksinne. Ganska klassiska symptom antar jag :) så det knatar på och jag trallar vidare i min lilla gravidbubbla.

Upp och ner

Vissa dagar mår jag skit och spyr och känner att jag blivit totalt handikappad. Andra dagar mår jag fysiskt bra men då är jag ju rädd att jag inte längre har embryot kvar. Detta är en jobbig tid, längtar till ultraljudet den 19 mars så att vi kan få se ett hjärta som slår. Men emellan all oro och spya så är jag LYCKLIG!!! :)) Tänk om det är vår tur att få en bebis! :)

Usch

Det här blev ju bra mycket jobbigare än jag någonsin hade räknat med. Kräkts i natt igen :/ Illamåendet är konstant och jag känner ingen glädje alls :/ Det var ju inte så här det skulle vara.