Ruvardag 5

Så går jag in i ruvardag 5. Än har jag varken börjat noja mig eller maniskt springa på toaletten för pappersanalysen. Men jag vet, av erfarenhet, att det kommer. Har så många misslyckade försök bakom mig att jag liksom förväntar mig att börja blöda på ruvardag 10 - 13. Jag hinner liksom aldrig ens få ta ett grav.test innan det hela är över. Så jag skyddar nog mig själv från besvikelsen och tänker att detta kommer inte att gå vägen heller.

Det som förbryllar mig är att jag går ut så fina ägg och att de delar sig så bra och är kompatibla med donatorns spermier. Men ändå vill det inte fästa. Läkaren mumlade något om att jag inte skall sätta in äggen i min egen menscykel pga att jag är så oregelbunden utan att vi ska styra det nästa gång. Nu har jag ju satt in ett färskt ägg och har fullt hormonpåslag och försöker hjälpa kroppen på vägen med dessa vaggisar, men skulle det inte funka denna gången så har jag ju ett gäng FET att testa och som jag förstod det så skall det inte vara i min naturliga menscykel. Jag vet inte hur det funkar men jag antar att man ska styra min ägglossning med mediciner och håller koll med ultraljud när det är bästa tidpunkten att göra en återinföring? Nåja jag får väl se. Nu ska jag bara klara av den här ruvningen först. Avskyr att hormonerna man tillsätter påverkar kroppen så mycket. Brösten spänner, magen är uppblåst och jag känner mig allmänt gråtmild och känslig.

Idag ska sambon jobba hela dagen och natten. Blir ensamt. Men jag får väl roa mig med att läsa böcker och se på film. Och så är det ju melodifestivalen ikväll :)

Nytt år. Nya försök.

Naiva som vi var så trodde vi ju att vi skulle vara gravida under 2011. Det visade sig att det inte var så enkelt. Trots att jag är fullt frisk, har ett barn sedan 13 år tillbaka och svarade bra på hormonbehandlingen så ville inget ägg stanna. Har aldrig fått ett positivt gravtest utan alltid börjat blöda på ruvardag 11-14.

Vi kände båda att en paus över jul och nyår var nödvändigt. Hade det fint och bra. Förutom att min sambo lyckades svika mig rejält på juldagen och trampade sönder tilliten totalt. Har börjat gå till en familjeterapeut för att klara av detta. Sveken har varit många och stora och det har inte varit självklart att vi skulle fortsätta med en IVF-omgång till. Skulle vi gå skilda vägar eller skulle vi kämpa för kärleken? Vi valde det sistnämnda. Och det har varit och ÄR det jobbigaste jag någonsin gjort.


Mitt i alla känslor så började jag nedregleringen med nässpray Synarela och sen hormonsprutorna Menopur 1200. Jag har mått skit. Känslorna har vajat och jag känner inte igen mig själv. Jag rekommenderar inte att gå igenom en sån här sak när förhållandet är i gungning :( Men nu har vi gjort äggplocket, vilket var oerhört smärtsamt denna gången då den vänstra äggstocken gömde sig och de fick trycka mycket och länge för att hitta äggblåsorna. Kunde nästan inte stå eller gå på 3 dygn efter. Fick dock 11 ägg. 1 sattes tillbaka för 5 dagar sedan, 4 till frysen och 1 på långtidsodling (får se om det klarar sig och hamnar i frysen också) På REP-center hade de tagit foto på mina ägg som exemplar på perfekta ägg. Vad det nu betyder :/ Hoppas på att det är synonymt med starka ägg som vill stanna kvar. Men jag har liksom förlorat allt hopp när det kommer till den saken. Förra året stannade inte ett enda ägg kvar utan jag började som sagt blöda innan ruvartiden varit slut.

Fast någonstans så gror hoppet. Annars skulle vi inte gå igenom allt igen. Har ju ett försök kvar inom landstinget om det skulle visa sig att det inte funkar denna gången heller. Men jag tror inte att jag orkar gå igenom detta igen. Då har jag gjort vad min kropp och psyke orkar med. Är idag på ruvardag 4 och väntar på blödning. Försöker att inte tänka så mycket på det eftersom jag redan ställt in mig på att börja blöda om en si så där 10 dagar. Blev överstimulerad så jag är sjukskriven pga smärta och vätska i buken. Försöker slappna av och vila men det är svårt. En dag i taget helt enkelt.

Kan inte sova

Av någon outgrundlig anledning kan jag inte sova. Somnade inte förrän vid 01.30 och är vaken nu endast efter 3 timmars sömn. Det första jag gjorde var såklart att gå och kissa för att se om jag börjat blöda, vilket jag inte hade. Med andra ord är jag nu på ruvardag 16. Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker intala mig själv att "det som sker det sker" och att jag ska slappna av och ta dagen som den kommer. Jag håller på att analysera mig själv till fördärvet. Så här ser den, smått sjuka, analysen ut:

1) Brösten ömmar fortfarande. När jag har bh på mig är det fruktansvärt obekvämt och ömmar ännu mer. De ömmar lite mindre när jag varit utan bh under natten och när jag duschar på morgonen gör de inte ont alls vilket gör att jag slänger på mig bhn så fort jag kan och klämmer och känner på brösten som värsta psykpatienten tills de börjar ömma igen.

2) Det hugger och sticker. Både inuti slidan och lite längre upp. Sambon satt och googlade på "tidiga graviditetstecken" igår för att se om det är vanligt. Om jag är vanlig (läs normal) Men vi hittade bara andra gravida som kände av det som var i slutet på grav. Tolkar detta som att mensen är påväg.

3) Laddat ner en grav app på iphonen. Den säger att jag är i vecka 5+3 och att jag kan må illa. Mest på mornarna. Men jag känner av ett smått illamående både på morgonen och om jag inte ätit på några timmar. Inbillning?

4) Tog ju ett "tjuvtest" på ruvdag 14 och det visade minus. Försöker intala mig själv att det var för tidigt men å andra sidan läste jag en annan blogg som hade tjuvtestat på ruvdag 9 och fått positivt. Där sjönk hoppat. Sambon började googla återigen och hittade en tjej som inte testade positivt förrän dag 20. Men VAD??? Kan det vara så olika? Varför kan det inte finnas enkla svar på mina frågor och en säker mall/ordning som man kan följa? När jag testade hade jag ju kissat 2,5 timme så jag försöker även där intala mig att det kanske inte hade samlats tillräckligt med hormoner (eller vad det nu är som mäts) Planen är att inte kissa på minst 5 timmar på fredag då min egentliga testdag är.

Ja men ni ser ju själva hur jag håller på. Tror att jag håller på att bli knäpp :/ Beter mig helt konstigt och jag känner inte igen mig själv. Sambon är nervös och ringer eller smsar flera gånger per dag för att höra om jag börjat blöda. Och vi försöker intala oss själva att ta det lugnt och inte stressa upp oss :)

Så summan av kardemmumman är: minus på Stickan men ingen mens. Snacka om att hamna i ingemansland. Fortsätter att hålla tummarna för att jag ska klara av ruvardag 16 utan blod. Kan väl få vara vår tur nu?

Ruvardag 15

Så här långt mot en graviditet har vi aldrig kommit. Vi är både nervösa, oroliga och förväntansfulla. Men hoppet börjar gro mer och mer för varje timme som jag inte börjat blöda. Gjorde ju som sagt gravtest igår på ruvardag 14 men det visade minus. Tänkte inte ta några fler "tjuvtest" förrän på fredag då rep-center sagt att vi ska testa. Blir bara kortslutning i hjärnan då. För å ena sidan visar det minus men å andra sidan ömmar brösten mer och mer och jag blöder inte. Lika bra att försöka leva som vanligt och inte stressa upp sig.

Var faktiskt och köpte byxor igår. Det är första gången på 1,5 år!! Jag har hela tiden tänkt att det inte är någon ide eftersom magen kommer att börja växa snart men nu har jag alltså lagt ner den dumma tanken. Jag kommer med glädje lägga undan de här byxorna om/när de blir för små. Och det kan ju ta tid, det har jag ju erfarenhet av så att säga. Men jag tycker faktiskt att det ska vara vår tur nu!! Läkarna säger ju att både jag och donatorn är fullt friska och fullt kapabla att göra ett barn i värmeskåpet :)

Så nu fortsätter vi hålla tummarna varje timme.

Ruvardag 14

Jag är lite smått förvirrad. I Uppsala skall man göra sitt gravtest på dag 18 men när jag googlar runt så ser jag att de flesta andra kliniker rekommenderar att göra gravtest på dag 14 efter insättning. Så i morse kunde jag inte hålla mig utan gjorde ett test - som visade minus. Självklart blev jag besviken men samtidigt har inte hoppet släckts helt ännu just pga att vår rep-center säger att vi skall vänta till fredag. Och just för att jag inte blöder så klart. Så jag fortsätter några dagar till med att nervöst springa på toaletten för att se om jag fått mensen :/ Avskyr verkligen denna perioden av ruvartiden. Så nu håller vi tummarna här hemma för att det var lite för tidigt för ett test och att dagarna fram till fredag, som är ruvardag 18, går snabbt och utan den förhatliga mensen.

Försöker igen...

(privat bild från REP-center Akademiska sjukhuset)

Då var det dags igen. I måndags satte vi in vårat sista frysta ägg och det såg fint ut. Alla mina ägg har sett fina ut och har befruktats fint med dontorns spermier och delat sig opimalt. Men ändå börjar jag blöda på ruvardag 5 - 13. Det är ju inte så konstigt att man börjar undra vad det är för fel? Detta är vårat sista ägg från frysen. Om detta inte heller vill fästa så måste vi påbörja hormonbehandlingen igen för att kunna plocka ut nya ägg. Helt seriöst så vet jag inte om jag orkar med det. Kanske tar vi en paus över jul och nyår och tar nya friska tag nästa år? Dumt att tänka så kanske? Jag menar jag har ju inte börjat blöda ännu. Men jag börjar kunna detta nu. Insättningen går fint. Börjar få ont i brösten efter bara 4-5 dagar. Efter ca 2 veckor börjar jag  må lite lite illa och blir känslig för lukter. Sen börjar den molande värken i magen och jag springer på toaletten stup i kvarten och kollar om jag börjat blöda. Blir glad varje gång det INTE syns  något på pappret. Sen kommer det. Antingen lite bruna flytningar eller så blir det störtblödning med klart blod på en gång. Det varierar. Besvikelsen som kommer är svår att hantera. Det är även jobbigt att sedan fortsätta så som inget hänt inför familj, arbetskamrater och vänner. Det är inte så att det är hemligt att vi genomgår IVF och längtar efter ett barn men de vet inte exakt när vi sätter in ägg eller när jag då mister det. Vi har valt att inte berätta det för så många (endast de allra allra närmaste vet) just för att frågor så som "Hur är det nu? Är du gravid nu?" blir så jobbiga att svara på. Så vi säger bara att vi genomgår detta nu och säger till om/när det lyckas. Just nu är förhoppningarna inte så stora.


Läser en massa andra bloggar om IVF-resan och gläds med dem som lyckas bli gravida och gråter med dem som upplever samma besvikelse varje månad som mig. Men det är viktigt att kunna följa dessa kvinnor. Jag känner samhörighet fastän de inte ens vet om att jag läser och de vet antagligen inte att jag skriver då och då här i min hemliga blogg heller. Jag är ju inte så aktiv här. Detta beror främst på att det liksom inte händer något. Jag sätter in ett ägg. Jag väntar. Jag börjar blöda. Story of my life. Men jag smyger runt och läser deras och uppskattar dem mycket. Suger in all information och alla livsberättelser.


Nåväl. Nu är jag alltså med embryo igen =) Uppdaterar på min header längst upp om det blir misslyckat igen. Blir det lyckat och jag får se det efterlängtade strecket så kommer jag nog att skriva ut min glädje =)

Uppdatering!

Sen sist jag skrev har vi hunnit med ännu ett frysförsök. M.a.o har vi nu satt in sammanlagt 4:a stycken befruktade ägg och inga har fäst. Börjar tvivla på mig själv och undrar vad som är fel. Jag har ju en dotter sedan tidigare (13 år sedan jag blev gravid med henne) så jag vet ju att jag faktiskt KAN få barn. Läkarna på REP-center har ju även undersökt mig på längden och tvären och min livmoder ser bra ut och de har fått ut fina ägg som blir befruktade av donatorns spermier och delar sig fint. Men ändå blir jag inte gravid. Det är tungt. Mycket tungt. Har ett fryst ägg kvar som vi vill sätta in så snart som möjligt. Har mens just nu så om några dagar måste jag börja ta ÄL-test igen (har ju så varierande menscykel att det kan vara så att jag har ägglossning bara några dagar efter mensen slutat) Vi kommer att kunna sätta in det sista frysta ägget denna hösten  men lyckas inte heller det så måste vi köra igång ännu en omgång med hormonbehandling och äggplock. Förhoppningsvis kan vi göra detta under decembermånad så att vi har nya ägg i början på nästa år.

Ja men ni ser ju. Jag planerar redan för att det inte ska funka  nästa gång heller. Försöker läsa på andras bloggar om andra par som fått kämpa länge med IVF och då handlar det nästan uteslutande om par där antingen mannen har dålig kvalitet på sina spermier eller att kvinnan har Endometrios eller PCO vilket försvårar för dem. Men vi sitter ju i en helt annan sits. Jag är fullt frisk och donatorn är fullt frisk. Så varför funkar det inte??? Har frågat läkarna på REP-center så klart och de svarade mig att det är vanligare att det INTE funkar de första gångerna än ATT det funkar. Att jag ska ta det lugnt och fortsätta sätta in ägg för att vi förr eller senare kommer att få vårt barn. Det är skönt att höra dem säga så eftersom jag själv tvivlar så. Men jag får helt enkelt ta det lugnt och bara fortsätta försöka. En vacker dag kanske det fäster? Men just nu varken orkar eller törs jag hoppas på det. Jag bara ÄR just nu. Försöker hitta små ljusglimtar i tillvaron och vårt liv. Försöker njuta av det vi har istället för att bara längta efter det vi inte har.


Just nu är det svart och mörkt. Inget hopp alls. Hoppas verkligen att det vänder under mörka vinterhalvåret och att jag och min älskade kvinna ska få vårat efterlängtade barn.

Hösten ruskar för fullt utanför mitt fönster

Vaknar med ett leende på läpparna idag. Kramar på sambon innan hon måste kliva upp för att åka på jobbet, själv är jag ledig idag. Tassar upp och ser till att dottern kommer iväg till skolan och kokar mig sen en stor mugg te. Utanför regnar och blåser det ordentligt idag. Höstrusk när det är som allra allra mysigast. Brösten ömmar (kan det verkligen börja ömma redan nu???) och jag är på Ruvardag 5. Lilla frö fäst och stanna kvar hos oss nu.


Idag har jag verkligen ingenting inplanerat. Tänkte titta på film och baka lite på dagen. På eftermiddagen/kvällen kommer familjen hem och då är det ju det vanliga - middag, disk, läxläsning osv som står på schemat. Vardagsliv helt enkelt. T.o.m det känns fint just nu. Tror att jag kan säga att jag mår rätt bra och är rätt nöjd. Det är good enought helt enkelt. Tar tillvara på denna dagen och denna sköna känsla. Samlar på mig god energi inför den mörka, kalla och långa vintern. Håller tummarna att jag kommer att vara gravid då! Och kanske står brud =)

3:e IVF är i full gång!

Nu har jag haft ägglossning och fem dagar senare var det återigen dags att återinföra ett befruktat ägg. Ägget såg fint ut och även den påbörjade befruktningen/delningen. Så nu har jag ett litet embryo i magen och bara hoppas att det ska fästa och vilja stanna kvar hos oss. Om jag jämför med de två tidigare gångerna så känns det annorlunda - brösten ömmar redan och det liksom nyper till i nedre delen av magen (äggstockarna/livmodern) Får hålla tummarna att det är något bra =)

Sommaruppehåll!

Nu har sommaren kommit och gått. Sista IVF misslyckades totalt då ägget inte ens fäste. Stor besvikelse varje gång. Pga semesterstängt på kliniken så har vi varit tvungna att vänta några månader men nu har de öppnat igen och jag har haft min mens. Om några dagar ska jag börja ta ÄL-test igen. Eftersom jag har väldigt oregelbunden mens så kan min menscykel vara allt mellan 28-39 dagar, detta tär lite eftersom jag måste hålla på att ta ÄL-test i så många dagar. Men det är det värt eftersom jag inte vill missa en ägglossning. Uppdaterar så snart det händer något och så håller vi alla tummarna för att lilla bebisen vill stanna hos oss denna gången.