Hade inga fler bruna flytningar/sekret/slem/kalladetvadduvill. Bara mitt på dagen. Inte heller fick jag ont i magen. Håller andan och hoppas att jag fick uppleva detta som så många andra tydligen gör under första veckorna som gravid.
Jag tror att jag går in in vecka 5 nu. Eller 6. Har lite svårt att räkna ut. Skall jag börja räkna 3:e veckan då jag tog ägglossningssprutan? Eller då de plockade ägget och lät det bli befruktat i värmeskåpet på sjukan? Eller då de satte in det för att sedan själv fästa i livmodern? Jag är ingen expert på detta men rimligtvis är jag i vecka 5. Alldeles alldeles i början av en graviditet med andra ord. Har ju inte ens gjort något gravtest ännu. Ska göra det denna veckan tänkte jag. Så jag fortsätter hålla andan att den lill* känner för att klamra sig fast inuti mig och göra oss till mammor en gång till i livet.
Idag är det dags för ett dygn på jobbet. Vill verkligen inte behöva uppleva flytningar/blod (läs oro, rädsla, besvikelse) när jag är själv mitt i natten. urk. Men man kan ju inte sjukskriva sig för att man är orolig heller. Gör så som jag skulle råda andra i min situation - försök att slappna av. Det är bättre för bebisen också. Ta en dag i taget och passa på att uppleva, känna, njuta av att du är gravid nu istället för att noja dig och oroa dig. Hmmm... ja ja ja jag ska försöka. Vet att du egentligen är en klok, rationell, vis och stabil kvinna - varför flippa nu? ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar