Jag bara fortsätter att blöda. Har inte ont (inte ens menssmärtor) men jag mår väldigt illa. Dumma dumma mig har rökt flera cigg idag (ja jag vet DET är tabu och fruktansvärt fel) men jag är så säker på att det lilla livet som planterats i mig inte ville fästa och oron, stressen och pressen lindras lite av några bloss på en äcklig Marlboro. (jag har slutat röka egentligen men vad ska jag säga??? Jag började idag igen. Slutar imorgon igen. Lovar mig själv det. För jag är värd att vara rökfri)
Hursomhelst så har jag rökt, blött och mått illa. Vilken ljuvlig dag. Jag hade tänkt skita i att ta grav.test imorgon (vad spelar det för roll liksom?) Men jag förstår ju att Reproduktionscentrum vill att jag ska ta ett när jag ringer dem imorgon eftersom det är 18 dagar sedan insättningen. Lika bra att göra som man blivit tillsagd. Torka tårarna och gå vidare. Hoppas att IVF 2 och något av mina 4 frysta ägg vill ge oss ett litet barn nästa gång. En sak är säker och det är en jävla resa detta. Ett bland det jobbigaste jag gjort faktiskt. Nerverna ligger utanpå och jag har ett enormt behov av att grotta in mig själv, i mig själv. Helst av allt vill jag gömma mig för hela världen och bara ruva ifred. Ligga i fosterställning och vänta ut tiden. Hoppas på det bästa. Men nu är allt hopp förbi och jag ska ta det där jävla testet imorgon och se minuset lysa in my face. Som ett stopplyse. Rött. Nej. Stopp. Här är det förbjudet att gå vidare. Allt negativt man kan uppbringa kommer detta blåa lilla strecka att skriva tyst åt mig när jag kissar på stickan i min ensamhet.
Nä idag är ingen bra dag. Pendlar mellan att det är ok, vi gör ett nytt försök snart igen och att det kommer att bli bra. För att i nästa minut vilja gråta som ett barn och låta någon hålla om mig och trösta mig. Äsch jag går och lägger mig. Orkar inte tänka på detta mer. Antar att denna bloggen är ett bland det tristaste och tråkigaste man kan läsa men jag orkar inte upprätthålla någon fasad här. Har ju en annan blogg där jag smilar och dricker kaffe och lever livet. Så jävla falskt. Det här är jag. Nu. Eller vänta... det är inte alls falskt - det är bara en annan sida av mig. Det här mörka och dystra är inte heller bara jag, men just nu är det en del av mig. Små små delar av one part of the lesbian mothers liksom. Sunk. Å. Fy. Godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar