Vecka 17 och anemi from hell :/

Har nu gått in i vecka 17 och magen växer från vecka till vecka. Börjar känna av lite typiska graviditetskrämpor så som foglossning,hugg och stickor ligamenten som töjs och näsblod. Men jag tar tacksamt emot det då jag fortfarande är rädd att bebisen har eller kommer att dö i magen utan att kroppen stöter bort det. Vet inte varför jag fått denna irrationella rädsla för MA men den finns där som en mörk skugga i bakgrunden hela tiden. Vi har inte vågat köpa något till bebisen än (min sambo och fästmö har dock köpt ett par baggy jeans i stl 56) För trots två UL så är jag rädd för detta. Trots att jag både ser och känner att magen växer så är jag rädd. Det är verkligen sjukt :/ Sjukt jobbigt är det också :/ Men jsg har läst så pass många bloggar där det faktiskt hänt så det har etsat sig fast. Läser därför inte så många bloggar längre. För att skydda mig själv helt enkelt. Läser dock Anne utan e's blogg och känner så för henne och hennes man. Så om du läser här Anne - jag kan inte kommentera i din blogg från min mobil men ni finns i mina tankar och jag sänder er de varmaste kramar av uppriktig medkänsla till er båda! Livet är verkligen inte rättvist på en fläck ibland och inget kan vi göra åt det mer än att acceptera det bi inte kan förändra på. En sak jag dock önskar kunna förändra på är mitt sjunkande hb, min järnbrist och anemin :/ Dags att gå till läkaren för tredje gången den här veckan för att få järn intravenöst. Hoppas verkligen att detta hjälper nu för den här tröttheten och orkeslösheten är väldigt jobbig att leva med. Som tur är så är jag fortfarande sjukskriven på 50% så det blir mycket vila för den här mamman. I helgen ska vi åka och hälsa på goda vänner, åker båt dit och har beställt buffé till kl 20.00 ikväll så det ser jag fram emot. Jag och lilla regnbågsfamiljen :)