Ruvardag 17

Men wow! Jag fick ett plus i morse! Ett starkt plus till och med! Kan inte fatta att det är sant. Väckte sambon och vi satt i sängen och stirrade på Stickan länge. Det är svårt att ta in. Måste nog smälta detta tror jag :)

Herre Gud jag har klarat dag 16!

Alltså nu börjar ju även jag hoppas och tro att detta kan gå vägen. Fatta besvikelsen om det inte gör det? Jag har ju varit med ett tag i IVF-svängen så jag borde ju vara van eller åtminstone känna på mig att det fäst denna gången? Men nä. Jag tvivlar på allt vad min kropp talar om för mig och tror ändå att den bara luras :/ Jag har kommit att bli en av dessa desperata kvinnorna som hamnat i Bebiskarusellen, men det är väl kanske inte så konstigt att jag mest känner rädsla då vi aldrig ens lyckats få ett plus. Bara alla dessa minus. Symptom eller ej. Just nu mår jag illa och har ont i brösten. Måtte det bli ett plus i morgon. Jag har nämligen utsett det till min testdag fastän jag egentligen ska vänta en dag till. Men jag vill inte göra testet då vi har huset fullt av kids (är kontaktfamilj/stödfamilj) Men en dag tidigare kan väl inte göra något när jag är på ruvardag 17? Usch tror fan jag mår illa av nervositet. Sambon också :/

Ruvardag 16

Jag vågade inte ta testet i morse. Igår kväll inbillade jag mig att alla symptom försvunnit. Jag var inte lika trött, brösten ömmade nästan ingenting och jag var inte lika svullen i magen. Låg och googlade på andra som upplevt samma men blev inte mycket klokare för det. Och det är ju så dumt att göra det för ALLA upplever det olika. Men när jag vaknade i morse så ömmade brösten igen. Jag blir galen på detta!!

Men nu går jag in i dag 16 och om jag inte börjar blöda så testar jag i morgonbitti. Ännu en dag av papperanalys med andra ord :/

Hittade ett grav test...

... i lådan men jag har inte vågat använda det. Får se hur jag gör i morgonbitti. Klarat denna dagen utan blod i alla fall. Det går långsamt framåt :/

Ruvardag 15

Klarade hela dag 14 :) Så här länge har jag aldrig varit ruvare och jag vet att jag kan ta ett test nu egentligen och att det antagligen skulle visa ett starkt plus OM det fäst. Men min testdag är ju fredag på ruvdag 18 så jag väntar.

Hur mår jag då? Jag vet inte om jag inbillar mig eller är skengravid men jag börjar se ett mönster:

- ont långt ner i magen. Det spänner och liksom trycker. Samma känsla som när jag tog hormonsprutorna för att äggen skulle växa. Blev ju lite överstimulerad så jag tänker att det kan vara sviterna efter det. Enda gången det inte känns är när jag ligger ner.

- trött. Är helt vimsig av trötthet. Somnar så fort jag sätter mig för att kolla på en film och måste gå och lägga mig redan vid 22.00 vilket jag aldrig behövt göra förut. Men det är ju en biverkning på proggisarna också.

- spända bröst. Har ont i brösten hela tiden. De är mycket större än vanligt och ömmar. Till och med när jag varit utan b-h på natten så ömmar de på morgonen. Också biverkning?

- illamående. Får ett smått illamående då jag är hungrig men även efter att jag ätit. Det har jag aldrig känt vid tidigare ruvningar.

- torr i munnen. Har aldrig känt tidigare heller. Förkylning på G?

- känner mig låg. Känner mig sorgsen och små deppig då och då. Kan ju ha att göra med proggisarna också. Och det faktum att jag är nervös och orolig och har haft ont i snart 3 veckor. Det knäcker ju vem som helst. Skulle inte vara lika jobbigt med alla dessa krämpor och symptom om man visste att det skulle bli en bebis. Men nu känns det bara hopplöst och jobbigt att behöva gå igenom allt detta gång på gång utan att få se ett plus.

Så nu går jag in i ruvardag 15 och håller fortfarande tummarna för att det ska bli ytterligare en dag utan besvikelse och tårar. Vågar jag börja hoppas eller skall jag bli kastad ner i misslyckande hålet igen och behöva kravla mig upp därifrån?

Halvlek

Usch så jag springer på toaletten. Vågar fortfarande inte hoppas. För tänk om det är så överjävligt att jag ruvat så här länge utan minsta lilla tecken på blödning och så är det ändå inget embryo som fäst? Men tänk tänk om det är vår tur nu??

Ruvardag 14

Detta är ju min 2:a IVF och därför är det nästan ofrånkomligt att jag jämför med första omgången. Vid min första IVF blev 5 ägg befruktade. Satte så klart in ett ET som inte fäste. De andra 4 FET sattes också in med jämna mellanrum under förra året men tyvärr fäste de inte heller.

Nu då? Det blev ett ägg mindre än första omgången. Ett ruvar jag på nu och tre till frysen. Det är jag glad för. 4 försök till med andra ord. Har fått testa lite andra mediciner, både under hormonstimuleringen och nu efter insättningen. Kanske är det ett vinnande koncept? Äggen såg ju så perfekta och fina ut att de valde att fotografera dem och använda i studiesyfte. Det måste väl betyda något?? (ja jag greppar varje halmstrå här)

Annat som jag jämför med då? Jo den sista insättningen (FET NR4) var den jag ruvade längst. De andra äggen ruvade jag 11-13 dagar, sen kom antingen bruna spottings eller direkt klar rött blod. Men en gång ruvade jag så länge som 14 dagar. Nu vid denna ruvning är jag på dag 14 och jag mår illa av nervositet. Ska jag klara denna dagen då det ALLTID skitit sig förut? Försöker även jämföra "krämpor" och tidiga grav.tecken. Brösten ömmar fortfarande väldigt mycket, det hugger och moler i äggstockarna. Magen är uppsvälld på kvällarna och jag kan bara äta lite åt gången annars mår jag väldigt illa.

Så det är mycket som är annorlunda om jag jämför med förra omgången. Ska jag våga hoppas att vi också skall få den stora lyckan att se ett plus? Än vågar jag inte ropa hej och jag vågar definitivt inte testa innan testdagen den 24/2 (fredag)

Läser igenom detta inlägg och ser att det är väldigt rörigt. Dels orkar jag inte rätta stavfelen som ofta blir med autokorrigeringen på mobilen som jag bloggar ifrån och dels så är nog min hjärna så här rörig av alla tankar och känslor. Måtte det klarna lite snart.

Överlevt denna dagen också

Så var ruvardag 13 till ända och helt utan blod. Har varit extremt trött, lite illa mående och haft ont långt ner i magen, mest på höger sida. Har sprungit på toaletten en gång i timmen men som sagt allt är lugnt än så länge. Phu. Detta knäcker mig snart.

Ruvardag 13

Kvällen igår gick bra, inget brunt och inget blod. Efter middagen vid 21.00 var jag så trött att jag lånade värdinnans säng för att vila lite. Trots höga skratt och techomusik så sov jag som en klubbad säl i två timmar :/ Det om något är väl ett tecken på grav???? Men som vanligt så kan det även vara en biverkning. Efter att ha agerat fyllechaffis ner till krogen åkte jag hem och somnade på soffan och sov där hela natten. Det första jag gjorde när jag vaknade var att springa på toaletten och se om jag börjat blöda. Men det var som sagt ok. Nu håller vi tummarna för att denna dagen fortsätter så.

Ruvardag 12

Ikväll skall vi på fest och jag är inte ett dugg sugen på det. Tänk om jag börjar blöda under kvällen? Hur ska jag hålla ihop och inte visa något då? En av mina vänner som är gravid kommer också att vara där så jag måste deala med det också. Som tur är så kan jag säga att jag är chafför och därför inte tar ett glas vin. Fy så jobbigt detta är. Och hur sjutton ska jag orka hålla mig vaken? Går ju och lägger mig 22.00 nu för tiden eftersom jag är så trött att jag är näst intill okontaktbar då. Ja det här lär bli en utmaning. Hoppas bara för allt i världen att jag slipper blodet. Det är det enda jag tänker på just nu. Jag låter helt manisk här i mina blogginlägg men det är för att jag bara skriver om denna IVF resa här och med allt vad det innebär. Skönt att skriva ner sin oro på ett och samma ställe. Så ruvardag 12... Låt mig få skriva dag 13 i morgon.